Framtidens fotbollsförening

Av torsdagskrönikör - Nils Montan-Lund

SISU Idrottsutbildarna har ett intressant material för föreningar, som går under namnet ”Framtidens idrottsföreningar”. Hur kan den organiserade idrotten möta utvecklingen i samhället och de nya behov de medför?
 

Boken bygger på slutrapporten ”Idéprojektet Framtidens IF” och presenterar åtgärder och förslag för hur framtidens idrottsföreningar bör förändras för att möta utvecklingen.
 
Så här skriver man:
 ”Vi ser allt fler trender i samhället som på olika sätt påverkar den traditionella idrottsföreningen. Hur ställer sig exempelvis individuell jakt på självförverkligande till idrottens mer kollektiva uppbyggnad? Och hur kanaliseras det ideella engagemanget i framtiden? Kartan håller helt enkelt på att ritas om. Hur bör då framtidens idrottsföreningar förändras för att möta utvecklingen?”
 
Eftersom ViLirare först och främst handlar om fotboll, så ska vi titta närmare på hur just fotbollen kan tackla de här frågorna. Fotbollen som länge varit en av de mest konservativa idrotterna på flera plan, men det blir bättre och bättre. De största utmaningarna ligger i att få fler att spela längre och att öka antalet flickor från familjer med sämre socioekonomiska förutsättningar, samt förbättra integrationen. På pojksidan är man väldigt framgångsrika där.
 
Fotbollen speglar samhället på så många sätt. Här har vi i dag ett mycket större utbud av olika typer av verksamheter än för fem-tio år sedan. Inte alls konstigt om vi tittar på Ung Livsstils olika undersökningar utifrån vilka önskemål och tankar barnen och ungdomarna själva har. Själv är jag något kluven, jag vill ha ett konkret svar men kan bara spekulera.

Jag tror: Den större spridningen på fler olika typer av verksamheter får fler att spela fotboll och på sikt förhoppningsvis även fler att spela längre. Däremot är jag alltjämt tveksam till hur en bristande enhetlighet i fotbollsutbildningen ska leda till en bättre elit.
 
En annan trend är de privata initiativen. De som startar upp en helt ny förening och erbjuder en egen typ av verksamhet. Det finns exempel på rena ”breddklubbar” och ”akademiverksamheter”, till de som erbjuder en strömlinjeformad utbildning, från till exempel Spanien. Även marknaden för företagen som ägnar sig åt privatträning blir allt större och mer och mer aktiv. De är på många sätt viktiga aktörer, ett viktigt komplement i dagens självförverkligande och jag-fixerade samhälle.

Också futsalen, som kommer framstormandes på väldigt bred front just nu, ska nämnas.
 
Så för att möta den utveckling som sker, behöver fotbollen erbjuda flera olika typer av verksamheter i kanske ännu större utsträckning, men också definiera dem tydligare än vad som i dag är fallet. En samverkan där emellan kommer också att bli avgörande, men är tyvärr inte särskilt trolig. Allt för många har fortfarande svårt att se utanför sin egen box. Men vi vet att ett fotbollsintresse kan variera kraftigt och utifrån det behövs öppna dörrar, åt alla håll.
 
Så framtidens idrottsförening kan se ut på väldigt många olika sätt. Det viktigaste av allt är att de tydligt definierar sin verksamhet och följer uppdragna riktlinjer.
Positivt är i alla fall att fotbollen blir öppnare, mer välkomnande och inkännande, även om debattklimatet emellanåt kan vara lite kallt och rått.
 
Men avslutningsvis ska jag drömma lite fritt och säga att förhoppningen är att framtidens fotbollsförening är föreningar, som blir bättre på integration och kan få fler tjejer ur lägre socioekonomiska grupper att spela fotboll. Där har ni den verkliga framtidsdrömmen. De som lyckas med det är Framtidens IF, på riktigt.

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln