Always look on the bright side of life

När TV-tittarna ändrat fokus från ett regnigt Helsingborg där nästa generations landslagsspelare skakat av sig Malta hade ett blågult infanteri redan intagit den Nederländska huvudstaden sedan ett dygn tillbaka.
 
Ett gruppspel som med mersmak började mot ett landslag som leddes av Danny Blind och som slutade mot Dick Advocaat. Att Nederländerna inte heller den här gången tog sig till ett mästerskap vittnar om en fotbollsnation vars generationsväxling gått i stå samtidigt som en kräsen publik krävt bättre resultat.
 
På andra sidan, i den andra ringhörnan, ställde Sverige upp med en ny förbundskapten, ett nytt tänk och en ny bris av förhoppningar men utan några egentliga förväntningar. Det är så ett svenskt landslag trivs bäst. Förutsatt att de vågar tro på det själva.
 
Så när en orange arena i Amsterdam vrålade igång och febrilt hoppades på en storseger gjorde hemmanationen precis det som förväntades. En aggressiv anstormning gav utdelning mot ett förvirrat och fegt Sverige. Som att de visste att Nederländerna aldrig skulle göra sju mål men att de var nöjda med att åka därifrån med en play off-plats i bagaget oavsett resultat. Det tog nästan en timme innan Sverige kom upp någorlunda. Det dröjde ytterligare innan Arjen Robbens mannar tröttnat. Det syntes alldeles för tydligt att Sverige klev ut med rädslan att förlora snarare än tron på att ta med sig ett bra resultat. Ett överlag fint kvalspel lämnade kvar en besk eftersmak av tvetydighet – de underordnade sig motståndet redan innan matchen hade börjat.
 
Visst, Sverige har tagit sig precis dit de ville. Dit där det var rimligt att nå. Det blir ett nytt play off, för tredje gången i rad och de skötte uppgiften dit med ett par plumpar i protokollet. Men vad är ett okej kval värt om man ändå faller på mållinjen?
 
Portugal 2013. Danmark 2015. Gårdagskvällens insats skrämmer ingen av de kommande motståndarna. Att avsluta snyggt handlar lika mycket om att bygga självförtroende som att sända signaler. Oavsett vad som sägs eller vilken match det än var så det den här som är den sista innan ännu mer avgörande matcher. Den som kommer att sitta kvar. Nederländerna var bättre på alla punkter, men det som gnager är hur stressat och försiktigt Sverige uppträdde som lag. Hur Sverige lät Nederländerna göra lite precis som de ville. En match på deras villkor utan att försöka bjuda upp till en riktig dans. En förlust är en förlust oavsett hur du spelar eller vem som förtjänar tre poäng mest.
 
Ska ett blågult landslag nå den där turneringen i Ryssland måste nivån upp betänkligt. Oavsett om motståndet heter Schweiz, Italien, Kroatien eller Danmark. Just här och nu är Sverige drömmotståndet för de övriga.
 
Det blev ingen match att minnas eller någon att skryta om när man är tillbaka till vardagslunken och mitt i veckan. Det kulminerade i en Arjen Robben som gjorde allt han kunde för att därefter avsluta sin landslagskarriär på ett bittersött sätt. Det blev för många om och men, för mycket otäcka scenarier och osäkerhet. Men det blev också klart med en play off-plats i mitten av november och fortsatt liv i fotbollsdrömmarna. Och det är sannerligen inte fy skam. Always look on the bright side of life.
 
/Jimmy Åkesson