Ett nytt Pochettinoskt England

av onsdagskrönikören - Karl Sundström

Den 1 september 2001 vann England med 5-1 mot Tyskland på Olympiastadion i München. Michael Owen stod för ett hattrick och la grunden för vad som skulle bli en guldboll. Övriga målskyttar var Steven Gerrard och Emile Heskey. Förutom Rio Ferdinand, som då tillhörde Leeds, fanns alla spelare hemmahörande i Arsenal, United eller Liverpool. Det mest intressanta var egentligen inte resultatet i sig. Det mest intressanta var den våg av självförtroende som sedan följde. Ett stjärnfyllt England skulle åka till Yokohama och jogga hem den där VM-pokalen.
 

Etiketter: onsdagskrönikören

Det finns ju nämligen en sorts informell sanning om att ”England alltid är världsmästare inför ett mästerskap”. Detta för att sedan floppa när det väl kommer till kritan. Efter Tysklands-viktorian upphöjdes det gånger tio. Väl i Sydkorea/Japan gjorde England en godkänd insats – men fick lämna efter att Ronaldinho slagit in den frisparken. Den rådande känslan efteråt var annars att landslaget hade underpresterat rejält. Huvuden skulle rulla och spelare skulle avgå. Mästerskapen därefter utvecklades på ett snarlikt vis. England klev in i ett mästerskap uppumpade av självförtroende. Detta för att sedan lämna med svansen mellan benen (gärna efter straffar).
 
Inför Europamästerskapen 2012 började vi emellertid att kunna se en brytpunkt i attityden. Med Roy Hodgson kom en annan sorts ödmjukhet som smittade av sig på omvärlden. Att det gick hand-i-hand med att de stora fixnamnen började bli till åren bidrog garanterat. Denna känsla fortsatte till Brasilien 2014. Visst, att England missade slutspel får ses som ett fiasko. Men det fanns ändå en betydligt större förståelse än tidigare i England.
 
15 år efter knallen i München så vann England mot Tyskland igen. Två målskyttar kom från Tottenham. Den tredje från Leicester. I startelvan fanns inslag från Stoke, Liverpool, Chelsea, United och Arsenal. Det är i mångt och mycket ett väldigt annorlunda England som vi ser i dag. Med Wayne Rooney skadad så lyser de riktigt tunga profilnamnen (nåja) med sin frånvaro. Istället får säsongens succémän såsom Kane, Alli och Vardy kliva fram och glänsa i offensiven.
 
Det är på sätt och vis symtomatiskt för dels det engelska landslagets utveckling men även säsongens Premier League. Det Leicester, Southampton och Tottenham (läs, Pochettino) gjort börjar smitta av sig även på landslaget. De är unga, förhållandevis oprövade och med en väldans arbetskapacitet. Om denna ungdomliga entusiasm faktiskt kan bära frukt i Frankrike återstår att se. Men det England vi ser i dag har i alla fall väldigt lite gemensamt med det England vi såg för 15 år sedan.

Obs: FA borde göra allt i sin makt för att knyta till sig Mauricio Pochettino i någon slags roll.

/Karl Sundström

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln