Vi ska till EM!

Av måndagskrönikör - Jimmy Åkesson

Mitt i den svenska EM-kvalificeringen åkte kapten Segers kompani till Brasilien och spelade till sig en silverpeng. Tillbaka till vardagen fortsatte de att göra precis samma sak som de gjort i sex kvalmatcher innan – vinna.
 

De kan ju sitt Nederländerna. Det var där de tog sig till OS och nästa sommar ska de åter till kustnationen. Vi har vant oss att det är så det är. För när Sveriges damlandslag i fotboll kliver i in i kvalspelet så brukar det bli överlägsna segrar och en patiens snarare än ett parti där alla lagen har lika många kort. Och de blågula vet hur de ska göra – ett kval handlar om att nå turneringen och det handlar om att göra en så bra uppladdning som möjligt på vägen dit.
 
På förhand var det en grupp som Sverige skulle vinna och med en match kvar så är målet uppnått med sju raka vinster och 22–1 i målskillnad. Där emellan var de på studiebesök i Rotterdam och tog sig till de Olympiska spelen. Lite av en peak i ett kvalspel som annars kändes som vardagslunk. Det har slagits publikrekord två gånger om och trots att det inte alltid varit frid och fröjd runt landslaget så gjorde de jobbet.
 
När Emilia Appelqvist och Pauline Hammarlund avgjort torsdagsmatchen mot Slovakien laddades konfettikanonerna och blombuketterna och natthimlen som sänkt sig över Göteborg fick skåda ett landslag som nu får ladda om för ytterligare ett Europeiskt mästerskap. Och med sommaren i åtanke är det svårt att låta bli att tänka på den ädlaste medaljen trots att det är en hel vinter kvar tills fotbollsåret 2017 tar sin början. Mitt i allt det där sitter en förbundskapten vars kontrakt löper ut när december blir januari. Oavsett vem som styr rodret i Nederländerna nästa sommar så måste det frågetecknet bli uträttat – eller för den delen, en punkt. Pia Sundhage kan sitt Sverige och det är hon som lett dem genom ett kval, genom ett annat kval och genom en turnering under 2016. Det vore inte schysst mot henne, truppen eller en eventuell efterträdare om det byts nu. Den trupp som krigat igenom kvalet ska också stå uppradade när det bjuds in till den verkligen festen – där ingår såväl spelare som ledare.
 
Precis som vi fick drömma på nytt när herrarna sparkade igång sitt kval – precis så får vi redan nu börja bygga fantasier om en svensk klassisk sommar på orange mark. 15 andra lag kommer att ha samma drömmar och om Sverige ska nå den där finalen i Enschede i augusti så måste spelet upp en nivå – det vet de om. Det är ingen brådska nu och det är likadant inför varje turnering. När de mindre nationerna manövrerats ut utan att Sverige behövt spela på topp så är det lätt att bli bekväma. Tidigare har det varit ett orosmoment, men efter lagets framfart på andra sidan atlanten så känns det helt plötsligt betydligt säkrare. De har visat att de kan hantera olika typer av motstånd som spelar olika typer av fotboll i olika typer av matcher. Ett Moldavien på bortaplan? De maler ner dem. Ett Slovakien på hemmaplan där det måste tas poäng och ett gäng spelare är skadade? Då provar de en ny offensiv taktik och reder ut det.
 
I morgon spelar Sverige den sista kvalmatchen i grupp 4. Mot ett Danmark som behöver poäng för att bli en av de sex bästa tvåorna och nå EM på det sättet saknas ytterligare ett par spelare. Det är såklart en match att ta på allvar. Att slå lillasyster och gå igenom ytterligare ett kval obesegrade kommer att vara motivation nog. Men det är också ett sätt att smyga in en början på en generationsväxling. På landslagsdörren knackar ett flertal spelare som var med och tog Sveriges U19 till guld 2015. De har blivit ett år äldre och ett år mer erfarna och förutom att de vill ha en chans så kan det bidra till att de som varit gjutna i det svenska landslaget håller fokus ytterligare.
 
Det är tio månader kvar och redan nu sitter vi här och väntar och längtar efter en ny mästerskapssommar med toner i guld. Visst känns det fantastiskt?
 
/ Jimmy Åkesson

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln