Fotbollspelare bryr sig bara om pengar - Eller?

Medialandskapet liksom vår konsumtion av media, har förändrats genom åren. Idag finns det fler TV-kanaler, tidningar och sajter för oss som vill följa med i fotbollens värld. När jag började som journalist i mitten på 90-talet var situationen annorlunda. Då fanns inte Facebook eller twitter, som toppspelare idag använder som kommunikationsverktyg med sina fans. Efter att Tyskland besegrat Argentina på Maracana i somras la Bastian Schweinsteiger ut en bild på Instagram med honom och sångerskan Rihanna från tyskarnas omklädningsrum. Svårt att se Lothar Matthaus göra samma sak, av flera olika anledningar, efter finalvinsten mot Argentina 1990.
 


De allra största spelarna idag nöjer sig inte med Facebook, Twitter eller Instagram. De skall ha en app. Zlatan har det och som vi vet har Ibrahimovic gjort litterär succé med sin självbiografi, skriven av David Lagercrantz. Genom applikationer och självbiografier kan spelarna nu på ett helt annat sätt än tidigare, ge sin syn på saker och ting. Och det passar ju Zlatan också på att göra kring Pep Guardiola i sin läsvärda bok. Mervärdet blir att vi får höra direkt från källan med hans eller hennes egna ord. Det tycker har ett extra värde när det kommer till situationer vi i månader spekulerat kring, Zlatans säsong i Barcelona är ett ypperligt bra exempel på det. Det som slog mig hårdast i Zlatans bok är hans skildring av uppväxten i Malmö. När han beskriver för oss hur pappa, Sefik, bär en säng gåendes från Ikea hem till lägenheten.
Vinnarskallar kan gestaltas på olika sätt.

Rio Ferdinand kom till Manchester United 2003. Han beskriver det som bästa dagen i sitt liv.
Han kom från Leeds och stannade elva säsonger i klubben, han vann både CL och PL. Rio är aktuell med självbiografin, #2 sides som släpps inom kort. Boken är skriven tillsammans med författaren David Winner. Under den senaste veckan som gått har vi haft möjligheten att läsa utdrag ur boken i den engelska tabloiden, The Sun. Vi får reda på att Glenn Hoddle var den förbundskapten Rio trivdes bäst med. Capello och Svennis får sig ett par kängor, även om det inte alls är på samma nivå som Jamie Carragher kritiserade Svennis i sin självbiografi. Vi får läsa en hel del om John Terry. Terry skrek rasistiska glåpord till Rios bror, Anton, under en match. Det hela blev infekterat och det slutade med att Rio inte längre blev uttagen till landslaget. Rio har fortfarande inte förlåtit Terry och har definitivt inga planer på att göra det heller i framtiden.

Rios sista säsong i United blev sådär. Sportsligt gick det inte alls och personligen blev det lite speltid under Moyes. Rio sågar Moyes taktiska kunnande, en mentalitet som inte fungerade hos en av världens största klubbar med enorm vilja att vinna. Med Moyes intåg i omklädningsrummet handlade det mer om hur United skulle förhindra motståndarna från att vinna. Tidigare, dvs under Sir Alex, handlade det enbart om den egna prestationen. Men det som störde Rio allra mest med Moyes regim var det faktum att skotten förbjöd spelarna att äta chips dagen före match.

När Moyes fick sparken och Ryan Giggs tog över, försökte spelarna få tillstånd att äta chips dagen innan match.

De som påstår att dagens fotbollspelare bara bryr sig om pengar har därmed bevisligen en aning fel.

Sladjan Osmanagic

Dagens gästkrönikör är född och uppvuxen i Värnamo.
Född 1971 och lovande målvaktstalang i Värnamo Södra IF.

Han har medverkat i många stora radio och tv produktioner.

Många är vi som minns honom från radioprogrammet Rally där han gjorde tipsexperten ”Stoja” till stor succé.  Medverkat i TV produktioner som Sen kväll med Luuk, Kanal 5 Liga Europa, SVTs VM studio 2006, VIASATs Champions och Premier Leaque studio mm. mm

Sladjan är medförfattare till succé kokboken 2x45 minuter och som hittills sålts i över 10.000 ex.

Är sedan 2000 bosatt och verksam i Stockholm och fotboll är fortfarande det stora intresset.
Etiketter: gästkrönikören

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln