Tillbaka till begynnelsen

Det är lördag den 21 oktober. Duggregnet är blötare än det borde vara. Kvicksilvret i den gamla termometern på klubbstugan har precis kämpat sig upp på tvåsiffrigt. Och det blåser. Ingen härlig liten vindpust utan en blåst som kombinerat med regnet och temperaturen gör att du knappt känner dina tår.
 
Gräsmattan ser tung ut. Den är nyklippt men att försöka med Tiki-Takainspirerat kortpassningsspel känns avlägset. Å andra sidan kommer de höga djupledsbollarna sticka iväg som raketer när de studsar.
 
Regnet har gjort att de sent streckade linjerna knappt går att se. Himlens grå-vita färg gör att man behöver kisa för att se ordentligt. Bollen är hård och hal och glider mer än gärna iväg över de sent-på-säsongen-slitna plastreplicorna av världsstjärnornas senaste skomodell.
 
Jag älskar att vara här och återkommer alldeles för sällan.
 
Just Västra Heds IP, där stora delar av min lördag spenderades, saknar personlig koppling. Men det spelar ingen roll. Det kunde precis lika gärna varit Hillevi, Ängagärdet, Grimsborg eller Trollevi.
 
Anledningen till mitt besök var en avgörande kvalmatch till division 4 mellan två klubbar jag aldrig tidigare sett spela. Ändå visste jag precis vad som väntade. Kamp, gnäll på domaren, vinnare, förlorare. Glädje och sorg.
 
När nästan all fotboll man ser handlar om spelare som många gånger kan jämföras är det härligt att ibland få se var allt startade. Att få se hur viktigt fotboll är på alla nivåer.
 
På läktaren sitter ett par hundra åskådare och hejar fram sina lag. När slutsignalen går firar vinnarnas supportrar på samma sätt som om deras allsvenska lag vunnit SM-guld. Förlorarnas fans reagerar som att det svenska landslaget förlorat en viktig landskamp.
 
Här finns talanger, gamla profiler, gott kaffe och hembakta bullar. En organisation av ideellt arbetande människor som ser till att alla dörrar är upplåsta och att domaren får betalt.
 
Här finns det som får svenskt föreningsliv att gå runt och det som gör att fotbollen är världens största sport. Det är här barn får sina första idoler och här de får avgöra sin första imaginära VM-final.
 
Inför nästa års seriespel lovar jag att besöka fler matcher på lägre nivå. Du borde verkligen göra samma sak.
 
/Joakim Forsell