Offra inte läktarkulturen på grund av problem på individnivå

Av fredagskrönikören - Adam Nilsson

77 minuter spelade i en match mellan två av Sveriges mest klassiska klubbar. Mer blev det inte innan match mellan IFK Göteborg och Malmö FF avbröts. Ett inkastat knallskott mot Tobias Sana som brände av vid hans fötter tog död på all form av fotboll. Sana, idag en Malmöspelare men tidigare i IFK Göteborg, kastade i affekt – lika mycket av uppskakad rädsla som av ilska – upp en hörnflagga mot sin gamla hemmapublik. Det var inte intelligent, det eldade bara på ytterligare, men det var ett agerande som var fullt förståeligt och något som flera av oss hade gjort i samma situation.
 

Etiketter: fredagskrönikören

Denna incident är tyvärr inte en isolerad händelse. Oavsett vad man anser om det som hände går det inte att komma ifrån det faktum att vi just nu har ett publikproblem inom den svenska fotbollen. Allvarliga incidenter runt om på våra fotbollsarenor sopas bort alldeles för enkelt då vi har blivit härdade till en nivå som vi inte ska vara. Vad som för några år sedan skapade stora rubriker och drogs runt i flera olika vändor tycks idag bara brinna under några timmar för att sedan försvinna ut det i myller av otäcka händelser som sker på våra arenor. Det var knappt en vecka sedan vi såg slagsmål utbryta i samband med derbyt mellan Djurgården och Hammarby – något man nästan hade förträngt redan för att vi är att vana att höra om sådana problem. Rubrikerna är inte lika säljande längre. Och några nya argument finns det inte att framföra. Men det betyder inte att man får ge upp kampen och låta den sidan av fotbollen ta över för den stora majoritet som fortfarande beter sig sansat.
 
Fotbollen är i behov av publik och i många fall är fansen den stora behållningen. Jag kan tycka att bengaler är stämningshöjande, men jag avskyr när de avbryter matcher och leder till väntan. Jag tycker att det är viktigt att man anammar den kulturen, under begränsade former där den inte blir ett störande moment. Det är inte vad man måste ta död på. Det är de våldsamma individerna, de som skapar oro och faktiskt gör att människor hellre stannar hemma än att gå på fotbollsarenorna som man måste ta död på. Frågan är: vad ska man göra? Det går inte att införa flygplatskontroller och samhället har – enligt politikerna åtminstone – inte råd att öka på bevakningen ytterligare för att säkra våra arenor ytterligare. Och inte är ökade kontroller svaret på frågan heller.
 
Det spelar ingen roll hur många lager av fysiska kontroller man måste gå igenom, folk kommer fortfarande att lyckas få med sig saker in på arenorna. Istället är det attityden som behöver förändras hos vissa individer, något som med största sannolikhet bara kan ske genom att tillåta den positiva läktarkulturen frodas – inte dödas som vissa tror. Känslan är just nu att polismyndigheterna, fotbollsväsendet och supportrarna står längre från varandra än på länge. Om vi vill se utveckling, en förbättring måste alla partner öppna upp för diskussion och inte stänga in sig i ett hörn – vilket tyvärr tycks vara den rådande ställningen hos vissa. Något måste man göra, kreativa lösningar måste skapas för att hindra att matcher måste avbrytas i förtid. Och det utan att man har ihjäl en del av svensk fotboll som gör den så oerhört stark – det vill säga läktarkulturen.
 
Glädjande var det däremot att se många av reaktionerna från Göteborg där flera av de involverade tog avstånd. Sebastian Eriksson och Jörgen Lennartssons tydliga ståndpunkter är sådana som behövs, om än att det kanske var på gränsen till för kraftfulla. Man får passa sig för att dra alla över en kam. Men det är när sådana människor, som fansen lyssnar till och ser upp till, tar avstånd som det faktiskt kan leda till en viss skillnad. Det sänder signaler som fotbollen är i stort behov. Spelarna och klubbarna måste vara tydliga, flatheten måste bytas ut mot aktion och tydligt ställningstagande. Det är inte hela lösningen, långt ifrån, men det är en del av den.
 
Mer beklämmande var det däremot att se att den person som sprang in på planen, efter att matchen avbrutits, var en spelare från Frölundas hockeylag. ”Ett skämt som spårade ur”, ser klubben det som. ”En utmaning som var tänkt som något positivt, men som spårade ut och inte är förenlig med vår värdegrund.” Det är flathet. Ren och skär flathet. Det är sådana veka och pinsamma ställningstaganden som gör att den här formen av kultur och händelser frodas. Man får bara hoppas att Frölundas ledning tar sitt förnuft till sunda och på allvar tar avstånd, istället för att försöka försköna omständigheterna. För det är skamligt nog det som har skett.

/Adam Nilsson

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln