Den statiska fotbollen - matchen
Av torsdagskrönikör - Nils Montan-Lund
Att bryta mönster, göra annorlunda och tänka ”nytt” är något vi inom fotbollen generellt gör alldeles för sällan. Vi har normer och regler man helt enkelt inte bryter emot. Men vad händer om man gör det? Den här gången handlar det om matchen.
Något jag har varit väldigt fascinerad av är att titta på andra lagidrotter och specifikt bollsporter ur ett analytiskt perspektiv. Framför allt med följande frågeställning i bakhuvudet: Vad gör de annorlunda jämfört med fotbollen?
Jag har tittat på innebandy, basket, ishockey, handboll, landhockey, bandy, amerikansk fotboll ja, allt mellan detta och vattenpolo och kanotpolo. Här framträder en avgörande skillnad för mig. I de flesta av de här sporterna är man mycket mer benägna att förändra i matchsituation.
Det kan handla om allt från taktiska dispositioner, positioner, uppställningar, inövade varianter med mera. Tittar vi på dagens fotboll lutar man sig, nästan oavsett, tillbaka mot spelsystemet man började matchen med och gör på sin höjd tre byten för att förändra något. Rätt, eller fel?
Därför har jag experimenterat under nästan alla år med att starta matchen med en uppställning och vid lämpligt tillfälle snabbt byta till en annan. Att plötsligt gå från fyrbackslinje till tre, eller tvärtom. Eller från en forward till två, eller tvärtom. Att byta två balansspelare på centralt mittfält mot två offensiva mittfältare. Ni förstår poängen. Syftet är förstås att helt enkelt plötsligt ändra förutsättningarna för motståndarna när de minst anar det. Man kan där emellan byta fram och tillbaka mellan uppställningarna, eller varför inte kasta in en tredje och en fjärde variant i leken om situationen kräver?
Naturligtvis måste du ha spelare som är oerhört skickliga på att lösa nya uppkomna situationer efter eget huvud. Bland det svåraste som finns på en fotbollsplan. Det krävs övning, övning och åter övning. Att träna problemlösning vecka ut och vecka in är nyckeln för att klara av det. Det är tålamodskrävande, men oerhört givande i längden.
Så nej, resultaten kommer inte på än gång. Det kan bli många tuffa motgångar på vägen, men uppsidan i slutänden väger ändå markant över.
Det här sättet att jobba har hittills resulterat i en enorm utveckling för individerna och lagen. De sportsliga resultaten har kommit med detta. Merparten av spelarna har tyckt att det har varit väldigt roligt, dessutom. Framför allt när de blivit så pass skickliga att de på ett bra sätt kan hantera att ändra uppställning under matcher och få ut resultat av detta.
Jag ska naturligtvis poängtera att kasta runt spelsystem under matcher främst handlar om 11-mannalag. I de yngre åldrarna handlar det om träning, träning och åter träning i problemlösning. Där bör man förstås fokusera mer på varje enskild individs förmåga, så att de en dag är så duktiga problemlösare att de kan utföra detta i 11-mannaspel.
Så, rätt eller fel?
Det är ett sätt att göra det på, det är en väldigt rolig och intressant väg att vandra på. Det kräver ett enormt tålamod och ett snudd på maniskt fokus på metoden och processen framför resultaten (de hårda värdena). Och glöm aldrig att spelarna äger spelet.
/Nils Montan-Lund
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic ingela armbro rune larsson thorbjörn friberg rasmus boman nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund samuel abrahamsson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören helgkrönikör johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman robin gustavsson makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin viking peterson lisa ek gunnar persson poddrepris daniel souza bosse petersson curt einarsson björn bettner