10 år med Messi

Av nörden - Wille Lund

Den 16 oktober 2004 debuterade en 17-årig argentinare för Barcelonas A-lag.

Hundratals matcher och mål senare är han bäst i världen, för fjärde året i rad. Messi går upp på scenen och tar emot den jättelika guldbollen. Han tittar ut bland publiken och sedan ner i marken: “Ursäkta, jag är nervös” sedan fortsätter han att tacka sina medspelare, tränare vänner och familj. Vi får samma intryck av Messi som alltid, blygsam och ödmjuk. Men är världens bästa fotbollsspelare genom tiderna lika harmlös, även bakom kulisserna?
 

Messi tog över "tian" efter Ronaldinho 2008, och därmed blev han spanskklubbens nya stjärna. Men året därpå anlände Zlatan till den katalanska huvudstaden och Messi fick konkurrens. Svensken öste in mål och tog allt större plats i Barcelona vilket gav hyllningen där såväl som i övriga världen. Messi var alltmer trögstartad och efter ett par matchers underpresterande och allt mindre uppmärksamhet hade han fått nog. Där någon gång, under den hösten surrade det till på succétränaren Pep’s mobil: “Zlatan eller mig” Messi hade ställt ett ultimatum.

Om just den storyn stämmer kan diskuteras, men något hände ju. Zlatan fick börja nöta bänk och lämnade efter sig en forwardsplats som inte helt oväntat en viss argentinare tog över. Messi började prestera igen - gick om såväl Zlatan som Ronaldo och alla andra i skytteligan. Han gjorde det väldigt bra med andra ord, och om världens bästa vill spela centralforward, och dessutom gör det bra - borde något stoppa honom?
Kanske, i så fall, att Barca bara ett par månader tidigare lagt ner 700 miljoner på en spelare gjord för den positionen. Zlatan lämnade klubben efter säsongen och hans ersättare, även han en renodlad striker, fick anpassa sig och i och med Barcelona-underskriften, skrev han även på för en ny position - Messi stannade i mitten såklart.

Det gick som på räls för Villa i början, mål på mål, en spelare i en ny klubb får ju alla strålkastare på sig, ett helt lag bakom sig och mycket boll. Men precis som för Zlatan kommer sanningen ikapp en bit in i säsongen, han blir “en i laget” och börjar behandlas som alla andra, det är inte längre lika lätt.

Villa och Zlatan är bara två exempel på spelare vars karriärer tyckts dyka efter ankomsten till Katalonien. Detta har självfallet lett till diskussioner och spekulationer om och varför spelare inte levererar till sin fulla potential vid Messis sida, vilket de inte gör. Vilket kanske inte är så märligt.

Utöver att en ny spelare ibland behöver infinna sig i en ny position (som i det här fallet) och även anpassa sig till en ny spelmodell innebär en flytt till Barcelona allt som oftast även en högre level - en svårare nivå i karriären. Men Messi har ändå en del i det hela, att spela bredvid en spelare av högre nivå får en att se blekare ut, såklart.
Cavani presterar betydligt sämre med Zlatan på planen, i jämförelse med tiden i Napoli. Rooney blev sämre i och med Van Persies ankomst och Diego Costa syntes knappt till förr-förra säsongen då han spelade med Falcao. Samma sak i Barcelona, där är Messi stjärnan. Han är alltid den som lagkompisarna väljer att passa om det finns två spelare som alternativ - även om Messi inte är någon av dem...

Etiketter: nörden

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln