Upp till bevis, Belgien

Avlördagskrönikören - Marcus Lindén

VM 2014 var första kapitlet. EM 2016 blir examensprovet. Belgien går in i sommarens slutspel med höga förväntningar på en extremt omtalad generation. Nu ska det svettsas samman, kvaliteter ska blomstra och mästerskapsmatcher ska vinnas. Det är hög tid för det.
 

Jag vill inte kalla Belgiens VM för två somrar sedan för ett stort misslyckande. Det var trots allt landets första mästerskap på ett gäng år där de trots allt nådde kvartsfinal. Sedan tillhörde Belgien då och tillhör fortfarande ett helt eget fack. Ett långsiktigt arbete som fick ett dundrande resultat i världsstjärnor. Klasspelare på många håll runt om i världsfotbollen skulle nu bilda ett landslag.

Det ska dock höjas ifrågasättande röster om vad som åstadkommits som lag. Som sagt: det är ytterst viktigt att inte blanda ihop landslaget med grundarbetet som Belgien gjort. Ingen kan ta ifrån dem arbetet som etablerat dessa spelare till världsstjärnor. En process och ett arbete som många länder kommer att kolla på i framtiden. Men det är som landslag Belgien nämns nu. De gick till kvartsfinal i VM där de delade grupp med ett spännande Algeriet, ett sömnigt Ryssland och ett stundtals uselt Sydkorea. Därefter blev det seger efter förlängning i åttondelsfinalen mot USA – innan det blev uttåg mot Argentina i kvartsfinal efter en seg tillställning. Belgien vann några matcher, men inte tillräckligt många för att imponera. Underhållningen var högst begränsad. Stjärnglansen fanns inte.

Nu har två år gått. Spelarnas kvaliteter har knappast minskat, snarare tvärtom. En del har växt in i världsfotbollens kostym och bredden är ännu bättre. Nu ska processen ha kommit nära ett mål. Ett mästerskap i bagaget som gett Belgien rutin, fler och bättre etablerade stjärnor och allt är ett steg längre fram. Det är ofrånkomligt att detta är en av turneringens tre-fyra bästa trupper. Det håller de allra flesta med om. Högt ställda förväntningar är rimligt.

Marc Wilmots är mannen som ska styra denna skuta framåt. En tränare det både finns väldigt mycket och lite att säga om. Wilmots tränarmeriter är väldigt tunna. Som spelare hann han med att göra 70 landskamper, men som tränare är det inte mycket i bagaget. Kortare uppdrag i Schalke och Sint-Truiden för drygt tio år sedan är det enda han gjort innan rollerna i landslaget. Först assisterande innan han tog över till kvalet inför VM. Den begränsade meritlista ger givetvis alltid vatten på tvivlarnas kvarnar.

Wilmots är omtalad och delvis ifrågasatt i hemlandet. Fotbollen han förespråkar är inte den mest glamorösa. Något som inte uppskattats med så många världsstjärnor i truppen. Alla laguttagningar har heller inte varit de enklaste. Till exempel var Lukaku bänkad i VM för en helt oprövad Origi. Trots Kompanys skada har Wilmots undvikit att spela Tottenham-mittbackarna ihop – trots försvarsbrister. Han har inte alltid gjort det enkelt för sig och hur mycket resultat dessa överraskningar gett är relevant att undra.

Upp till bevis, Wilmots. Upp till bevis, Belgien. Lyckas inte Wilmots med denna generation i något som beskrivs som deras mästerskap, lär någon annan ha förbundskaptensjobbet i höst.

/Marcus Lindén

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln