Fem skillnader mellan att spela fotboll i Tyskland och i Sverige
Av - Viking Peterson -
Jag skriver ofta om tysk fotboll men även om mina erfarenheter från Stockholmsfotbollen. Jobbar till vardags på Tysklands kulturinstitut, följer tysk fotboll i allmänhet och favoritlaget 1. FC Köln i synnerhet. Dessutom spelar jag sedan många år i Täbylaget Viggbyholm i division 4 och jobbar mig för tillfället tillbaka efter en korsbandsoperation.
Så här direkt efter att en säsong har tagit slut kan man känna en viss lättnad. Lättnad över att ha klarat av ytterligare en säsong och att ta en liten paus från fotbollsträningarna under mörka november. Är man långtidsskadad (som jag) känner man däremot ett stort behov av att ge sig ut på en frostbiten konstgräsplan i de dunkla strålkastarljusen. Men det är inte möjligt på ett tag. Istället är man förpassad till rehabilitering – och till att minnas fina fotbollsstunder.
Fotbollsminnen som jag ofta återkommer till är när jag vid olika tillfällen spelade fotboll i Tyskland. På många sätt är tysk och svensk fotboll väldigt lika varandra. Föreningsstrukturerna, seriesystemen, spelartyperna och taktiksnacket – det mesta känner man igen. Fotboll är ett internationellt språk som det brukar heta. Men det finns ändå ett par saker som skiljer länderna åt. Jag har försökt lista de fem viktigaste sakerna som jag saknar med den tyska fotbollen i de lägre divisionerna.
Klubbhuset som självklar träffpunkt – I många föreningar i Sverige är klubbhuset mest en formalitet. Ett kansli där klubbens funktionärer utför sina administrativa uppgifter. I Tyskland är klubbhuset den självklara samlingspunkten för alla som är engagerade i föreningen. Klubbhuset har en servering där man kan få något att äta och dricka, på matchdagar tar man fram grillen. Här samlas man före träningen, här kollar man på Champions League tillsammans med laget efter träningen och här firar man segern eller sörjer förlusten efter helgens match. Inte bara de egna spelarna kommer in till klubbhuset utan även motståndarna, domarna, åskådare, före detta spelare och så vidare. Klubbhuset är föreningens hjärta.
Fler lag i föreningarna – I Tyskland kan en förening till skillnad från Sverige delta med fler än ett lag i seriesystemet. I föreningen som jag spelade i hade vi på herrsidan förutom ett representationslag även ett andralag och t.o.m. ett tredjelag. Även om vi spelade i olika divisioner och hade olika ambitioner tillhörde vi ändå samma förening och följde varandras matcher. Dessutom hade man två aktiva veteranlag. Fler lag på olika nivåer ökar klubbtillhörigheten och gör att fler kan stanna kvar och engagera sig i föreningen.
Längre säsonger – Den tyska säsongen börjar i mitten av augusti och slutar i mitten av juni följande år. Vinteruppehållet är knappt två månader, sommarpausen likaså. Det gör att nästa säsong eller nästa seriematch aldrig ligger längre bort i tiden än två månader. En försäsong blir på så vis aldrig oändlig, som den svenska. I division 4 Stockholm är det 6 månaders uppehåll mellan sista matchen på hösten fram till seriepremiären nästa vår.
Planernas skiftande kvalitet – inför bortamatcher är det lika bra att packa ned skor för alla underlag i väskan: grusskor, vanliga grässkor och skruvdobb. Man vet aldrig vad som väntar en. Konstgräsplanerna är ofta så gamla och slitna att grusskor passar bättre. Första gången jag spelade i Tyskland hörde grusplaner till vanligheten, speciellt under hösten och vintern men konstgräset har börjat ta över även i Tyskland. Gräsplanerna kan vara mer bruna än gröna, i februari eller mars är det inte ovanligt att de är helt vita. Men man spelar på i ur och skur.
Tränarens hårtork – Under halvtidsvilan eller mitt i en träning, den klassiska hårtorken är alltid nära till hands för tyska tränare. Förmodligen är den ett obligatoriskt element i tränarutbildningen. Spelar man inte bra så får man garanterat höra det. Ibland övergår minutlånga utskällningarna till rena kavalkaderna och slutar först när stämbanden brister. Lugn och sansad, det kan andra få vara.
/Viking Peterson
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Alma » Tränare som favoriserar spelare förstår inte ledarskapets fundament: ”Hej, jag heter Alma och jag spelar fotboll i en klubb som har vunnit allsvenskan..”
-
Johan » Tränare som favoriserar spelare förstår inte ledarskapets fundament: ”Riktigt bra artikel och viktigt Mvh Johan Liljeros Holmgren Golfchef & PGA Trä..”
-
Maria Degerlund » Fantastiskt att äntligen få titta på fotboll igen! : ”Min man hade för vana att alltid sms:a och fixa datum med sina gamla vänner inkl..”
-
Vera » SEXTON DRÖMMAR OM EN FINALKVÄLL I MADRID: ”Mitt 20-åriga äktenskap välsignat med fyra barn var på väg att gå sönder efterso..”
-
Tessa » Lycka är när tiden inte existerar: ”om du har problem i ditt äktenskapshem och vill ha en snabb lösning råder jag di..”
Bloggarkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Länkar
Etikettmoln
björn bettner curt einarsson rune larsson poddrepris daniel souza nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund viking peterson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin samuel abrahamsson lisa ek gunnar persson rasmus boman thorbjörn friberg bosse petersson ingela armbro sladjan osmanagic