Svensk fotboll kan, vill och vågar

av tränaren - Nils Montan-Lund

Svensk fotboll har kraftig och välförtjänt medvind just nu.
Förhoppningsvis kan den synnerligen friska fläkten blåsa bort det dåliga självförtroendet, som vi dragits med i alldeles för många år nu.

Efter U21- och F19-gulden i respektive EM-turnering lyckades Malmö med bedriften att för andra året i rad kvalificera sig till Champions League. Bara det en oerhörd prestation i sig. Och det är sättet man skördar dessa framgångar, som gör att den blågula fotbollshimlen nu lyser i all sin prakt. För visst fick vi lite UEM-vibbar av ”de himmelsblå”? För en stund blev Markus Rosenberg den äldre versionen av John Guidetti.

 

Vi har alltså ungdomslandslag som är bäst i Europa, som vinner mot betydligt högre rankade nationer och gör det med en sådan övertygelse och entusiasm att det är omöjligt att inte smittas av den. Vi har ett klubblag i Allsvenskan, som faktiskt går in och styr och ställer på hemmaplan mot ett erkänt starkt, klassiskt Celtic och nu får höra den där fantastiska hymnen ett antal gånger i vinter igen.

Svensk fotboll kan, vill och vågar.

Sen är det oerhört viktigt att inte låta sig ryckas med och fullständigt tappa koncepten. Vi kan inte slå oss till ro och vara nöjda. Stolta ska vi vara, men inte nöjda. Vi måste sträva efter att fortsätta den utvecklingsvåg, som sköljer genom vårt avlånga land. Vårt nationella förbund, våra distriktsförbund och våra intresseorganisationer måste mötas i samtal, som leder till konkreta åtgärder för spelar- och ledarutvecklingen i Sverige.

Vi kan inte börja grotta ned oss i huruvida i de outtröttliga och irrelevanta diskussionerna om akademi, kontra bredd – där de olika vägarna ställs mot varandra. Vi kan inte tvinga in precis alla i samma fålla. Vi behöver mångfald för att växa. Vi behöver aktivt arbeta för att fotbollen uppfyller RF:s krav på jämställdhet och jämställdhet. Vi behöver aktivt arbeta för att nå de, som i dag inte får kontakten med organiserad fotboll. Vi behöver se över systemen och strukturerna, för att inte mindre föreningar ska behöva lägga ned sin verksamhet.

Det här arbetet måste ske nu, medan vi ännu kan vill och vågar.

SvFF har hittills varit alldeles för passiva i flera avgörande frågor. De är det styrande organet för svensk fotboll och måste mer handgripligen ta det ansvaret. Utbilda ännu fler tränare med UEFA B-licens och se till att förstärka de föreningar som behöver det. De behöver spegla samhällets mångfald. De måste hela tiden vara en förebild, inte bara i teorin utan även i praktiken. Jag har tidigare nämnt det tyska fotbollsförbundet som en förebild på området och känner att det är dags att göra det igen. Vi kan nämligen uppnå ett liknande lyft, om SvFF börjar agera och inte bara nöjer sig med pappersprodukter.

Svensk fotboll kan, vill och vågar.
Gör ni, SvFF?

/Tränaren

Etiketter: tränaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln