Den allsvenska avslutningens tre strider.

När jag förra helgen satt på Tele2 Arena och beskådade Djurgården och Häcken försöka ta viktiga pinnar i europaplatsstriden så var det den näst, näst sista omgången av årets allsvenska och därmed det andra av två möjliga stelfrusna scenarion.
Allsvenskan närmar sig slutet, med andra ord.

I år har Malmö FF redan tagit guldet. AFC och Halmstad har redan tackat för sig. Så ja, vad har vi egentligen för nervkittlande tabellmässiga detaljer kvar att värma oss med på en polarkall allsvensk läktare nära dig i helgen och helgen därpå?
Undertecknad ger er här några korta tankar kring de tre strider som finns kvar att gotta sig åt.

1) Europastriden.

Europaspel är ett viktigt och uttalat mål för en hel drös klubbar. Speciellt med tanke på Malmö FF:s fortsatt starka favoritskap på inhemskt plan., som till stor del har byggts upp med hjälp av framgångar i europeiskt cupspel. Det är dit alla lag vill, och för att nå dit måste man också nå utanför landets gränser.
Det är inga superskrällar att det är ett på pappret starkt AIK och ett hemvändarförstärkt Djurgården som har hårdast grepp om både stora och lilla silvret, och därmed också europabiljetterna, inför avslutningen. Även om Östersund och Häcken bara jagar tre pinnar efter. Både AIK och Dif kan, trots lite hack i maskineriet här och var under året, titta tillbaka på det de åstadkommit under säsongen med belåtenhet och framtidstro. För de båda är det dock vitalt att man faktiskt löser topp-tre inför fortsättningen. Sedan har vi ju den där fjärdeplatsen. Förutsatt att något av topp-tre lagen i allsvenskan även löser en cuptrofé kommande vår så kan fjärdeplatsen bli guld värd i form av en biljett ut i världen. Där kan till och med ett, vid en första anblick avhängt, IFK Norrköping fortfarande blanda sig i.

2) Kvalstriden.

Kalmar FF såg tidigt i serien ut att ligga riktigt, riktigt risigt till i år. Efter att ha fått in Nanne Bergstrand vid rodret igen har man dock stabiliserat sig något. Även om kontraktet ännu inte är räddat. Ska nog ändå ytterst mycket till för att fyrapoängsmarginalen ner till både J-Södra och Sundsvall inte ska räcka till att undvika det där strecket för kalmariterna. Detsamma går dock inte att säga för varken J-Södra eller Giffarna. Viss fördel för de sistnämnda sett till spelschema, då man möter Hammarby och Göteborg, två lag som ”bara” är inblandade i den tredje ”striden” (den jag kommer till i nästa punkt). Jönköping däremot möter europaspelsjagande Djurgården och Östersund. Onekligen tufft läge.

3) Striden för ära.

Vid det här laget finns det alltid ett gäng lag som verkligen tabellmässigt inte har ett dyft att spela för. Ja, det må skilja några kronor i prispengar mellan en åttonde och en tolfte plats. Men ändå. Däremot är det en hel del lag som gått igenom skapligt mycket turbulens och storm under året. IFK Göteborg kanske mest av dem alla. I Hammarby stormar det nog mer eller mindre alltid. Till och med i Elfsborg har det stormat. För dessa lag fungerar det klassiska mantrat att spela för äran i de återstående två omgångarna. Och de behöver om något verkligen spela för äran. För supportrarnas framtidstro och för att få med sig medvind in i försäsongen inför nästa år. För att få med sig det är det vitalt att avsluta snyggt.

/Makoto Asahara