Att inte låta egot ta över

För vem och varför gör jag det här?
Det här är frågor väldigt många, som kan titulera sig tränare på barn- och ungdomsnivå, borde ställa sig.
För dig som läser det här är svaren ganska självklara, vi vet i alla fall hur de borde låta.
Så om vi utgår från att svaren är följande:
Vi ska sätta utövarna i främsta rummet och alltid ta beslut med varje individs bästa i åtanke. Sen ska man vara ärlig med att säga att vi naturligtvis sysslar med detta för att det också ger oss själva väldigt mycket glädje och utveckling.
 

Det låter väldigt glättigt och positivt, men allt detta involverar naturligtvis en hel del tuffa beslut också. Fotboll och ledarskap är inte så enkelt - det är en konstant utmaning - men just därför också väldigt kul.
Efter att ha varit ute väldigt mycket, både som tränare och som journalist, så kan jag konstatera att ovanstående efterlevs på många håll och jag beundrar alla som klarar det så bra.

Men det är alldeles för många som inte gör det.
Lite för många gånger har jag sett spelare bli bänkade, helt enkelt för att de slagit felpassningar, i viktiga matcher för att laget ska vinna. Jag har även hört många som vill få rätten att bänka spelare vid avgörande tillfällen, för att de inte riktigt är lika bra som de bästa. Och då är det här spelare som alla har blivit uttagna till ett “förstalag”.
För vem eller vilka tar man beslutet då?
Svaret är enkelt: Sin egna tävlingsdjävul och sitt ego.
Visst kan just den semifinalen vinnas om man ställer de fem, sju, nio, eller elva starkaste spelarna på planen och låter de övriga fyra sitta på sidan under en längre period.
Chansen ökar avsevärt för det mesta, men det finns inga garantier.
Men på längre sikt är det en katastrof, de fyra som får sitta på sidan kommer inte att bli bättre till nästa tillfälle och kommer då hamna i samma sits igen när det vankas avgöranden.

Jag vet själv vilka tankar man brottas med, jag är inte helt prestigelös.
Men det gäller att inte låta egot ta över.

Själv påminner jag mig alltid med två citat, det första hämtat från den store brittiske entrepenören, Richard Branson.

“Stora ledare är bra lyssnare, som vet att deras främsta tillgång är människorna de jobbar med”

Det andra från Albert Pike, som en gång sade:

“Det vi gör för oss själva dör med oss. Det vi gör för andra och världen består och förblir odödligt”

Stora, kloka ord som alla fotbollstränare där ute borde bära med sig.

/Tränaren

Etiketter: tränaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln