Den italienska ångesten

Av söndagskrönikören - Johan Forsberg

Italien går mot ett Europamästerskap för första gången som ett mediokert landslag. När både Claudio Marchisio och Marco Verratti fått slänga in handduken, står den gamla damen med ett lag i spillror. Anfallssidan har sedan en lång tid tillbaka varit tunn och brist på återväxt. När nu en av de kanske två viktigaste mittfältarna stannar hemma, så står Italien med ett väldigt tunt manskap till Frankrike i sommar. Defensiven är solid och kommer alltid att vara det. Italienare vet hur man försvarar sig och detta mästerskap är inget undantag när hela Juventus försvarslinje finns att ta tillvaro på. Men vem ska göra målen? Vem ska slå de avgörande passningarna? Det är dags för Conte att ringa in det gamla gardet för att ingjuta mod, passion och den fantasifulla fotbollen. Det är dags att kalla in Francesco Totti och Andrea Pirlo.
 

Francesco Totti har haft en turbulent säsong. Efter att ha blivit petad av tränare Spalletti, har relationen varit frostig. Men det har varit en svår sits att sitta i. Totti är Roma och Roma är Totti. Men ingenting varar för evigt och nu när han snart fyller 40 år har vägen till bänken varit ofrånkomlig. Klubbledningen har misskött sig och inte gett några klara besked kring il capitanos framtid. Kurvan har lämnat stora hål i Stadio Olimpico efter protester mot det amerikanska styret. Men i och med Edin Dzekos katastrofala säsong har anfallsplatsen blivit tvungen att roteras och ibland bytas ut. Fysiken finns inte där längre, men fötterna har bara blivit finare efter åren som gott. Som supersub har han både vänt och avgjort matcher i slutminuterna. Totti har väckt fansen och Roma till en säker Champions League plats nästa säsong. Totti ska med till EM, dels för de matchavgörande målen men framförallt för att väcka nytt liv i det blåa anfallet.
 
Andrea Pirlo har gått i pension. Spel i USA och New York City har fått den eleganta registan att varva ner för ett fetare lönekuvert. Men spelet i den amerikanska ligan är extremt fysiskt och otaktiskt, vilket såklart inte passar den eleganta mittfältaren. Laget från östkusten har inte presterat i takt med förväntningarna innan ligaspelet drog igång. Likaså Pirlo. Men kvalitén finns där. Ett geni slutar aldrig att vara ett geni. Likt Totti har han presterat på topp trots sin höga ålder och en Pirlo på plan sätter skräck i de flesta motståndare. Nu när arvtagaren Verratti blivit skadad skriker mittfältet efter en dirigent. Passningarna ska landa på foten, frisparkarna ska slicka stolpen och straffarna ska lobbas in likt Panenka. Pirlo ska med till EM för att rädda det skadeskjutna italienska landslaget.
 
Efter vårens bakslag har Italien huvudvärk. Ångesten har smugit in sig i stöveln och kvävt allt hopp om en guldkantad sommar. Det är dags för herr Conte att ta in de gamla senatorerna och få den gamla damen att resa sig igen.

/Johan Forsberg.

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln