ZLATAN
Av nörden - Wille Lund
“Landslaget är inget utan Zlatan” är ett påstående som vi hör ofta. Men till skillnad från när supportrar uttrycker sig om ärkerivalens bästa spelare (ex. Barca är inget utan Messi) är det vi svenskar som kritiserar och funderar kring vårt eget landslag. Ofta kanske vi inte ens funderar kring saken, utan tänker bara: “Zlatan är bäst, han gör flest mål, när han är skadad är vi inte lika bra när han slutar är vi inte lika bra” kort och gott, och slänger ur oss: “Efter Zlatan är Sverige inget”
Zlatan betraktas som en kung i Sverige. För vissa är han kungen, både på och utanför planen. Svenskens två sistaminutenmål mot Ungern, ett antal klack och frisparksmål, och en helt OK invigning av Friends Arena är en promille av de faktorer som har gjort honom förtjänt av smeknamnet “kungen”. Sällan tidigare har vi beundrat en svensk som besitter så många
kvalitéer, sällan har vi beundrat någon överhuvudtaget som gör som han gör. En kung, men en kung med likheter till en diktator, i vissa aspekter. Det har blivit lite av en oskriven regel att inte kritisera Zlatan, då han har frälst Sveriges landslag så många gånger, i så många viktiga matcher. När Zlatan “bjuder in” en kvinnlig journalist till hans hus för att, tillsammans med kvinnans syster, bevisa sin läggning. Eller när han berättar för en annan att: “gå hem och laga mat!” då är det inga problem, och ibland tvärtom. Oavsett vad som kommer ut från Zlatans
mun betraktas det som “coolt” och “kungligt” av alltför många, och tyvärr rör det sig inte bara om 13-åriga grabbar.
Bara för att det är Zlatan, accepteras det. Det är svårt att överhuvudtaget föreställa sig Källström, Wernbloom eller Olsson yttra sig på det sättet, men
än svårare är att inse vad konsekvenserna skulle bli. Avstängningar? Böter? Jag misstänker det, i skuggan av hat och kritik.
Landslaget utan Zlatan då? Värdelöst? Just nu, ja. Zlatans höga status påverkar såklart spelarna runt om honom. Vill Zlatan ha boll, får han bollen. Vill han inte ha bollen, får han den iallafall. Fel? Inte det minsta, han ska ha den. Men precis som i Barcelona skulle laget spela bättre utan sin stora stjärna, om stjärnan överhuvudtaget inte fanns med i laget. Inte nog med att man alltid förlitar sig på Zlatan när han är på planen, även när han är frånvarande finner laget ett lugn i att “snart är han tillbaka, han fixar det”.
Då Zlatan pensionerar sig från landslaget är det en stor förlust för Sverige, men samtidigt början på något nytt. De övriga stjärnorna kommer tvingas ta större plats, växa större och uppnå sin fulla potential. Varför har inte spelare som David Villa och Alexis Sanchez uppnått sina bästa år vid sidan av världens bästa spelare? Jo, just därför. Är det då bättre att ha den där världsstjärnan som ensam ska ro båten framåt, eller är det bättre om årorna delas ut till var och en?
/Nörden
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic curt einarsson bosse petersson rasmus boman thorbjörn friberg nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund viking peterson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin samuel abrahamsson lisa ek gunnar persson daniel souza poddrepris rune larsson ingela armbro björn bettner