Jag spyr på självkänsla

Av torsdagskrönikör - Nils Montan-Lund

Hur många gånger har vi inte läst att självkänslan är viktig för välbefinnandet? Att vi ska stärka både vårt eget och barns självkänsla. Självkänsla kan vara det dominerande ordet när man diskuterar psykologi i barn- och ungdomsidrotten. Men mycket tyder på att man är fel ute.

 

Det finns något väldigt välment förstås. Vi vill att barnen ska må bra, uppskatta sig själva och bygga en stark grund att stå på. Men i själva verket gör vi dem en enorm otjänst. Den välrenommerade svenska psykologen, Martin Forster har gjort en djupdykning i den mest aktuella forskningen och funnit svar, som uppenbart gått idrottsrörelsen helt förbi.

Jag har sett distriktsförbund predika: ”alla är överens om att självkänslan är viktig för våra barn!”, vilket rakt upp och ner är en ren och skär lögn. Sanningen är att själva fenomenet, begreppet självkänsla är ganska omdiskuterat. Man har inte på ett klart sätt kunna definiera vad det egentligen innebär och hur det uppstår. Kom ihåg det här stycket, för det är viktigt.
Mycket tyder nämligen på att självkänsla inte är det som ligger till grund för, utan snarare är ett symptom av olika faktorer.
 
Det övergår mitt förstånd hur begreppet fått ett sådant fäste och upprepas om och om igen, som ett mantra ända tills det snudd på blivit en sanning. Det är lite Donald Trumpskt, på nåt vis.
 
Först och främst kan vi konstatera att barn i dag har bättre självkänsla än tidigare och det låter väl bra? Men det kommer med ett högt pris. De är också mer narcissistiska än någonsin – inte riktigt lika bra. Faktum är att det skulle kunna vara en av orsakerna till den ökade psykiska ohälsan hos unga vuxna, som plötsligt kastas ut i verkligheten. Det kanske inte är det enskilt största problemet, däremot ett av problemen.

Det är förfärande många, som har fått för sig att de är guds gåva till mänskligheten. Det har de nämligen fått med sig hemifrån. När de sedan bemöts med hur det egentligen ligger till, så blir det en fundamental chock.
 
Martin Forster talar i stället om att övervinna rädsla och oro är nyckeln till barns välmående. Att genom att hjälpa dem att våga göra det dem vill, så kommer de också att må bättre.
- Det är förstås bättre att tycka om sig själv än att inte göra det. Fast bäst är om man inte tänker så mycket på den saken, utan riktar uppmärksamheten utåt och hittar glädje i aktiviteter och relationer, säger han i en artikel i DN.
 
Så missförstå mig rätt: Vi ska inte helt bortse från det omdiskuterade begreppet ”självkänsla”, men vi ska inte jaga det som vi gör i dag. Det har blivit en överdriven mytbildning kring ordet, som i längden kan vara skadlig.

Så hur jobbar man med att övervinna sina rädslor? Man utsätter sig för det man är rädd för, i små steg. Är det läskigt att spela back? Pröva i en minut, eller fem. Men det gäller att ha tålamod, Martin Forster förklarar i DN:
- Barn har inte distans till rädslan på samma sätt som vuxna, och de är inte lika medvetna om att den går att övervinna. Därför kan det ibland vara svårt att motivera barn till utmaningar. Samtidigt kan det ibland gå fortare att övervinna en rädsla när man väl kommer till skott, eftersom barn inte har lika utvecklade och hindrande tankar om rädslan.

Så kan idrottsrörelsen snälla sätta sig in i ämnet och fram till dess sluta slänga sig med rena galenskaper och felaktigheter, som tyvärr fått fäste? Bara begrava den här myten en gång för alla? Göra ett omtag? Får jag höra en enda gång till att ”alla är överens om att självkänslan är viktig för våra barn!”, då spyr jag.

Här kan ni se en föreläsning med Martin Forster i ämnet på UR, som heter ”Rädsla, oro och självkänsla hos barn”. Den är väl värd sina nästan 47 minuter.
https://urskola.se/Produkter/189114-UR-Samtiden-KBT-kongress-2015-Radsla-oro-och-sjalvkansla-hos-barn

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln