Kulan i luften redan i februari


Av - Viking Peterson -
Jag är lite av en självutnämnd Tysklandskännare. Jobbar som översättare från tyska, följer tysk fotboll i allmänhet och favoritlaget 1. FC Kölns strapatser i 2. Bundesliga i synnerhet. Utöver det spelar jag med Täbylaget Viggbyholm i division 4 och ser fram emot en lång och mörk försäsong.



Hur kan man se fram emot en lång och mörk försäsong? Den som läst min lilla presentation ovan ställer sig säkert den frågan. Antingen måste det vara menat som ett dåligt skämt eller skrivet av en person med för kort minne för att komma ihåg fjolårets råkalla försäsong. Kanske ligger sanningen någonstans mittemellan. Att påstå att man längtar efter ännu en försäsong kräver onekligen ett antal förtydliganden.  
 

Försäsong betyder, i varje fall i Stockholmsområdet, ett ständigt letande efter en träningsplan. Man är i händerna på vädergudarna som bestämmer när träningspassen kan genomföras. Man får jaga tider på de få uppvärmda konstgräsplanerna som finns i stan. Har man tur kan man även hitta en och annan strötid i en gymnastiksal.

Den svenska försäsongen är som bekant längre än själva säsongen. Länge har jag pläderat för att säsongen måste bli längre. Det enklaste och billigaste sättet att höja nivå på fotbollen i Sverige måste vara att en gång för alla införa en vettig längd på säsongen. Oavsett vad man har för övriga idéer kring spelarutveckling – grunden måste vara att det spelas tillräckligt med matcher. Svårare än så är det inte. Min säsong 2019 kommer vara exakt 128 dagar lång. Min icke-säsong 237 dagar. Kollar man högre upp i seriesystemet ser det inte bättre ut. Först i Superettan är säsongens längd på en rimlig nivå.

Nog om detta. Min poäng var inte att tillföra något mer i en debatt som ändå är dödsstilla. Snarare var denna exkurs till för att påvisa nödvändigheten av att börja uppskatta försäsongen. För hur skulle tillvaron se ut om man till större delen höll försäsongen för en olidlig väntan på den korta säsongen. Det är som att leva för de få varma sommardagar som ändå infaller när man inte har semester.  

Vad är det då som gör att man kan uppskatta försäsongen? För det första är försäsongen förväntningarnas tid. Det är i februari som alla förhoppningar fortfarande är vid liv. Tron på att det just denna säsong är dags för en topplacering i tabellen har ännu inte ruckats av tappade ledningar, skador och floppartade bortamatcher. Slagorden ”vi ska va’ med å fajtas där uppe” känns fullt realistiska.

Även för den enskilde spelaren är försäsongen en nystart. Inför säsongen sätter alla spelare sin egen målsättning: vinna skytteligan, ta en startplats, vara skadefri och så vidare. I de klubbar som jag spelat i kan det märkligt nog dyka upp 20–30 spelare en kvällsträning på en bottenfrusen konstgräsplan i februari. I augusti däremot, på en perfekt naturgräsplan, kommer knappt hälften av spelartruppen ned på träningen.

För det andra är försäsongen en tid då man kan låta fantasin få mer utlopp än under säsongen. Om engagemanget och viljan finns i laget så kan man hitta många sätt att göra någonting roligare av försäsongen än att jogga runt frusna sjöar och spela tempolösa träningsmatcher. Ett bra sätt att få i gång engagemanget i laget är att kolla efter vad spelarna själva har för idéer. Tränare och andra ledare har ofta fullt upp med att planera nästa träningspass eller match och kan omöjligt blicka över alla möjligheter kring vad man kan göra under en försäsong. Därför är det viktigt att även spelarna engagerar sig och får inflytande i säsongsupplägget.

Nyligen var mitt lag Viggbyholm uppe i Hudiksvall och deltog i en turnering (OilQuick cup). Det var ett fantastiskt bra arrangemang i en konstgräshall där många bra lagen från Hälsingland deltog. Matcherna var tempofyllda, läktaren full och lokalpressen på plats. Äntligen fick vi testa att spela mot lag utanför Stockholm.

Hur hittade ett lag från Täby dit upp? Jo, tack vare att vi har ett par spelare från Hudiksvall i truppen som såg till att vi anmälde oss. Träningsveckorna före turneringen kändes plötsligt meningsfulla. Det gällde att få i gång ett spel och ha ett bra lag inför resan upp till Norrland. Säsongen var inte längre mil bort.

En framgångsrik försäsong får man när truppen glömmer bort att det just är för-säsong. När ljuset i tunnel inte är premiären i april utan något som ligger betydligt närmare i tiden, exempelvis en turnering, en cupmatch eller ett träningsläger. Det betyder inte att man som lag måste ha råd att åka en vecka till spanska solkusten varje år. En helg i Nyköping eller Västerås eller en heldag i Roslagen kan ha liknande effekt. Det viktiga är att man gör något annorlunda och att man har något att se fram emot. Det är därför många av oss håller på med fotboll.

Sedan har det långsamt lyckats bli vår igen. Gräset blir grönare för varje dag och doften av premiär är allt mer tilltagande. Kulan i luften och man har klarat sig igen ytterligare en försäsong.

/Viking Peterson

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln