Marcus my Marcus

Spanien var utan sin kapten och de var utan hälften av de spelare som sent tappade poäng i på Ullevål i Norge. Sverige hade skiftat Marcus Danielson mot Victor Nilsson Lindelöf och där satt närmare 50 000 åskådare och drömde om en Marcus Allbäcksk upprepning och upprullning från 2006.

Spanien öppnade på sitt energiska vis och Robin Olsen fick lika mycket att göra som i sommarens möte. Men skillnaden nu mot då var att Sverige ville och att Sverige vågade. Robin Quaison anföll både en och två gånger, Albin Ekdal sänkte försvarare, Kristoffer Olsson sprang på allt, Mikael Lustig servade inlägg och Sebastian Larsson skrek om straff.


Efter 45 minuter stod det 5–5 i hörnor tillsammans med en försiktig och livsfarlig positivitet om att Sverige mycket väl kunde sänka den sydeuropeiska giganten, att den supportiska rädslan av ett snöpligt Spanien-mål fanns alldeles för nära till hands.

Om Sverige var försvarsmässigt naiva där i Madridsommaren hade de nu lärt sig läxan – om Sverige nötte ner Spaniens inledningen i den första halvleken lyckades de ännu bättre i den andra. Det var varken logiskt eller rättvist men på något sätt så kändes det rätt.

Marcus Berg har kritiserats av i stort sätt alla, av rekordmannen i en egocentrisk LA-intervju. Det spelar ingen roll att han inte gjort mål på de sju inledande matcherna.

Åttan kom och så smäller det en gång – då är det skitsamma att avståndet mellan Bergs panna och mållinjen är mindre än en decimeter.

Sverige gjorde allting rätt och det går att tjata hur mycket vi vill om kollektivet. Tisdagskvällen tillhörde mittfältet. Tisdagskvällen tillhörde Albin Ekdahl och Kristoffer Olsson. De kunde ha skickat bollarna till tredje etage när Spanien praktiserade ett stenhårt återerövringsspel men de var navet i att Sverige spelade jämnt, vågade och hittade ytor där det fanns tid för Sebastian Larsson och Emil Forsberg.

Spanien tröttnade så småningom och Sverige fick tid att andas och organisera en guldklädd mur som stationerade sig utanför Olsens straffområde. Sverige och Sebastian Larsson var sådär lagom cyniska och lagom fula för att sätta spanjorerna ur spel och se till att de egentligen inte skapade någonting alls.

Och från ingenstans kom en för lång hörna och ett inspel där alla spelare tittade boll. 1–1, Spanien ska spela EM och Sveriges poäng kändes mer som ett nederlag än ytterligare en förlustfri match mot en stornation.

En Marcus sänkte Spanien för 13 år sedan. En annan Marcus var bara några enstaka minuter från att sätta ytterligare en sådan där klassisk match på kartan. Sverige visade både tålamod och vanligt mod att de kan spela matcher mot ett bättre motstånd lite mer på deras villkor. Inte helt. I ärlighetens namn rätt så långt ifrån helt. Men det fanns tendenser och det gick att spela ett bra och stabilt försvarsspel samtidigt som de offensiva delarna efter 20 minuter faktiskt föll på plats och Sverige gjorde den här insatsen till sin på sitt alldeles egna vis utifrån sina egna förutsättningar och kunskaper.

Norge fick med sig en poäng hemma mot Spanien. Spanien fick med sig en poäng borta mot Sverige. Tänk att samma resultat kan vara så olika varandra.

/ Jimmy Åkesson