Fotbollens förenande kraft

Av torsdagskrönikören - Nils Montan-Lund

Under påsklovsveckan fick jag äran att se ett alldeles utomordentligt fint initiativ. Tre lag i tre olika föreningar i Uppsala hade gått samman och skapat ett träningsläger på hemmaplan, som de höll tillsammans. Men det låter inte särskilt märkvärdigt..?
 

Först och främst måste vi bara konstatera att initiativet i sig tyvärr är oerhört ovanligt. Det finns liknande exempel, men de är betydligt färre än man kanske tror. Tänk vilket fantastiskt sammanhang för de här 11-12-åriga killarna, i det här fallet, att få stifta nya bekantskaper genom att tillsammans göra det man brinner för och älskar allra mest.
 
Jag åkte själv i höstas med ett av mina lag till Åland, där vi arrangerade en träningsturnering med två andra lag, ett svenskt och ett finskt. Lagen mötte varandra två gånger och hade dessutom en gemensam träning, där de delades in tillsammans i mindre grupper och fick pröva på olika roliga övningar. Ett arrangemang som blev ett av de bästa och mest uppskattade jag har varit med om.
 
Inte nog med att nya vänskapsband knyts. Det ger dessutom individerna en möjlighet att få se fotbollen utanför sin egen bubbla. Att fotbollen är så mycket större än de egna laget. Jag har en känsla av att alltför många slutar av den anledningen att man inte fått den erfarenheten. Att ens idrottsintresse helt hänger på det egna laget.
 
Att arrangera gemensamma läger och andra aktiviteter är något som fler borde göra oftare, det skulle gagna både barnen, ungdomarna och fotbollen i stort på både kort och lång sikt.
 
Det är dessutom en alltid lika kul upplevelse när man släpper ut ett gäng fotbollsspelare, som kanske aldrig ens träffats förut, på en fotbollsplan och låter dem spela tillsammans. Det tar inte många minuter innan tycke uppstår, innan nummer och sociala medier utbyts.
 
Det skapas snabbt en förståelse för varandra, man får se nya sammanhang, kanske andra värderingar, olika ambitioner och viljor. Det är en nödvändig ögonöppnare, som ger så mycket mer, allt sådant som allt för ofta glöms bort.
 
Fotbollen har en förenande kraft som knappt något annat kan mäta sig med och den kraften, det som vi på ViLirare kallar ”Den goda kraften”. Den ska tas tillvara på och vårdas. Den måste väckas till liv mycket oftare än den gör idag.
 
Det spelar ingen roll om det handlar om stora, medelstora eller små städer, om byar, om orter. Alla vinner på att skapa gränsöverskridande sammanhang och sammankomster, både för spelare, ledare och föräldrar. Det är också ett av verktygen i lådan för att minska den hets som finns på sina håll.
 
Går jag till mig själv har jag en väldig glädje av att träffa andra tränare och ledare på alla olika nivåer. Det utbytet är enormt värdefullt. Oavsett om det handlar om igenkännandets glädje, eller om helt nya tankar och erfarenheter. Eller kanske rentav om idéer som är diametralt motsatta mina egna.
 
Jag hoppas nu att få se fler sådana här initiativ likt det jag fick uppleva under påsklovsveckan. Jag önskar att fler förstår värdet av det och av kraften i det.
Det är ju det som är fotboll och allt det som vår älskade sport är skapat av.

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln