Vad vill svensk fotboll?

Av torsdagskrönikör - Nils Montan-Lund

Fotbollskanalen har gjort en artikelserie, med SvFF:s talangutvecklare Claes Eriksson som intervjuobjekt. En spännande djupdykning i den svenska plantskolan och hur den växer och frodas just nu. Men del tre får mig att stanna upp och dra öronen åt mig.
 

Den tredje delen handlar om kopplingen mellan U21 och A-landslaget på herrsidan och här finns för mig några orosmoln på den blågula fotbollshimlen. Claes Eriksson, berättar om den röda tråden från 15-19 och pratar om att det är viktigt att arbetssättet är liknande i U21 och A-landslaget, samt att förbundskaptenerna ska ha ett gott samarbete där emellan.

Så långt låter allt bra, men sen dyker det upp en del citat som får mig att undra om man verkligen vet vad man vill egentligen? Han säger nämligen att det inte är viktigt att lagen spelar på samma sätt – och här skiljer vi oss åt i våra åsikter.
- Jag tycker att arbetssätt bör vara likt men det innebär inte att utgångspositionerna i anfall och försvar behöver vara det. Om U21 väljer att spela med en trebackslinje så kan det vara okej och om A-landslaget vill spela med fyra eller fem backar så kan det vara okej, men det viktigaste är att arbetssättet är likt och att kommunikationen mellan de olika lagen är god, säger Eriksson.

Naturligtvis ska det finnas utrymme för olika taktiska drag i enskilda matcher, men det underlättar ju steget enormt från U21 till A om lagen faktiskt utgår från samma spelsystem. Det är en brist att så inte är fallet i dag. Det ger också en helt annan tydlighet för både spelare och ledare – både i landslagen och ute i klubbarna. Tro mig, det behövs.
 
Samtidigt passar han på att ge en känga åt Spanien och Holland, som genom åren varit väldigt framgångsrika i att utbilda framtidens elitspelare. Och här blir jag ännu mer skeptisk.
- Om man jämför med Spanien eller Holland så har de en fotboll som ser ungefär likadan ut i dag som den gjorde för 20 år sedan, det är nyanser i deras spel som utvecklas men grunden från barnfotboll är att man spelar på ett lika bestämt sätt, vilket självklart ger ett kortsiktigt bra resultat. Alla vet exakt vad som ska göras, men i förlängningen som när du når en nivå då är du kanske möter en motståndare men inte kan alla de här egenskaperna och du behöver tänka nytt. Då blir det oftast svårt att göra det. Motsatsen är en styrka, säger han till Fotbollskanalen.
 
Men det är väl just en gemensam struktur vi borde sträva efter? En gemensam utbildning, ett vägval för vad svensk fotboll står för. Det är ju just det som är styrkan i till exempel den spanska spelarutbildningen. Man har en gemensam grund att stå på, man tillhandahåller en väldigt fin fotbollsutbildning, som bygger på problemlösning som i sin tur främjar speluppfattningen hos de unga talangerna.

Så visst blir jag glad över önskan och ambitionen att åstadkomma ett tydligare samarbete mellan U21 och A, men jag tror att man behöver gå betydligt längre och djupare än så om man vill uppnå bättre resultat på sikt. Man borde titta på hur just Spanien och Holland byggt sin landslangsstruktur. Självklart ska man inte kopiera rakt av, utan hämta inspiration. En kopia är ju alltid bara just det: en kopia.
 
Andreas Sundberg på Fotbollskanalen har åstadkommit en mycket bra artikelserie med Claes Eriksson, som är väl värd sin läsning. Det är, trots min skepsis i just det här fallet, mycket spännande på gång. Svensk fotboll går framåt sakta men säkert och Claes Eriksson har naturligtvis en del i det.
 
Med detta återstår det bara för mig att önska er alla en riktigt God jul och ett Gott nytt år, så hörs vi här igen när 2017 tar sin början.

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln