När jantelagen slår bakut!

Av Tränaren - Nils Montan-Lund

Dags för den andra delen av den här serien krönikor, som tar upp problematik som enligt mig, hämmar svensk fotbolls utveckling.
Den här gången ska vi titta på ett ämne, som blev väldigt uppmärksammat för bara några år sedan.

 

En framgångsrik, lovande tränare hamnade i fokus när hon fick sparken från uppdraget som ansvarig ledare för ett ungt flicklag i Stockholm.
Hon var bland spelarna en otroligt populär tränare och inte undra på det, hennes målsättning var att ge tjejerna exakt samma förutsättningar med sin fotbollsutbildning som för killarna i samma ålder.
Laget blev, med en målinriktad och tydlig utbildning, ett av Sveriges bästa, mest framgångsrika lag.
Men populariteten och framgångarna kom med ett högt pris.

Tränaren blev vid flera tillfällen uppkallad till klubbens kansli och fick utstå hård både personlig kritik och försvara det faktum att laget vann för mycket. Att fotbollsutbildningen var för bra. Det var som att det var något konstigt med detta, att det inte kan ha gått riktigt rätt till – en misstänksamhet mot all välgång.

I stället för att ställa frågan hur de kunde vara så bra, och glädjas över detta, så vände man på det och såg över hur man skulle göra för att de inte skulle vara så bra.

Jantelagen slog bakut och tillämpades fort som attan.

Den lever kvar i alltför stor utsträckning och begränsar svensk fotbolls framtid.
Med sina framgångar och förmågan att gå sin egen väg, blev hon ett offer för både missunnsamhet och feghet.
Hon blev större än de styrande och i stället för att lyssna på henne, se henne som en utvecklande kraft, valde de att se henne som en belastning.

Ni minns från första delen: Den som kan bättre utgör ett hot mot ens egen position.
Hon visade upp ett stort hjärta, en brinnande stolthet över sin roll som ledare och gick i bräschen för sina spelare.
Slutresultatet blev att spelarna berövades sin tränare och stora förebild, eftersom de dåvarande ansvariga i klubben (de jobbar inte kvar där i dag) inte kunde hantera detta.

Är det så här vi utvecklar svensk fotboll? Med ansvariga på ledande positioner, som inte kan hantera och ta vara på det faktum att någon lyckats och gjort det på sitt sätt?
Nej, naturligtvis inte. De som tog beslutet om hennes uppsägning visade tydligt att de där inte var kompetenta nog för rollen som ansvarig för utveckling och utbildning.

De såg till sig själva framför den stora bilden och uppvisade där ett stort bekymmer vi har på flera håll inom svensk fotboll i dag.
Det är ingen slump att Stockholm är det distrikt, som lockar minst antal flickor att bli medlemmar i våra föreningar när det kan gå till så här, när de inte får samma förutsättningar att lyckas, när de inte är lika värda.
Det här var ett av många exempel och anledningen till att jag valde just detta, är för att det är så väldokumenterat och fint skildrat i filmregissören Susanna Edwards gripande dokumentär i P1: ”Laget som vinner för mycket”.

Den finns fortfarande att höra på Sveriges Radios och P1 Dokumentärs hemsida och jag råder alla att ta sig tid att verkligen lyssna och reflektera.

Den är väl värd 54 minuter av ditt liv.

/Tränaren
 

Etiketter: tränaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln