Borussia Dortmund är tillbaka på Europas största scen och i tisdags välkomnade den gula väggen Real Madrid. Där blev ingen överraskad att Borussia Dortmund var just Borussia Dortmund.
 

I USA och Storbritannien poppar det inte sällan upp debatter om ett fenomen vi kallar för helikopterföräldrar. Föräldrar som ägnar väldigt mycket kraft åt att styra upp sina barns liv i önskan om framgång och lycka. Men är inte utvecklingen egentligen väldigt logisk?
 

Janne Andersson har precis presenterat sin andra landslagstrupp inför möten med Luxemburg och Bulgarien. Efter 1-1 mot Holland i premiären känns det som att kampen om andraplatsen är öppen, för att någon ska rå på Frankrike räknar jag inte med.
 

När brandkåren rycker ut gäller inga lagar. Uppgiften är att så snabbt som möjligt ta sig till den utsatta platsen för att rädda det som räddas kan. Ibland går det bra, ibland mindre bra och ibland måste man ställa stolthet och heder åt sidan, för att utfallet av räddningsarbetet ska bli så bra som överhuvudtaget är möjligt.
 

Jag stöter ofta på ett fenomen som nu på slutet fascinerat mig allt mer: matchgenomgångar. Ja, ni vet de där dragningarna man som tränare har innan uppvärmningen drar igång. Ju mer jag grubblar på dem, desto mer fundersam blir jag.
 

För två veckor sedan skrev jag en krönika om en ung kille som lever sin dröm i Europas hjärta. I en kontroversiell värld där grabben från Sundsvall är sagans fula ankunge,  fast tvärt om.
 

Mitt i den svenska EM-kvalificeringen åkte kapten Segers kompani till Brasilien och spelade till sig en silverpeng. Tillbaka till vardagen fortsatte de att göra precis samma sak som de gjort i sex kvalmatcher innan – vinna.
 

I veckan inleddes årets upplaga av Champions League. Det betydde också att Europa League drog igang igår. I vanlig ordning ska 12 grupper spelas och utöver det tillkommer grupptreor från Champions League lagom till slutspelet. Med andra ord: många matcher, många lag och lång väg till final.
 

I USA drog en stor grupp föräldrar det amerikanska fotbollsförbundet inför rätta, efter rapporten att hela 50 000 spelare på high school-nivå drabbades av hjärnskakningar under 2010. Målet var att uppmärksamma förbundet på de många huvudskadorna. Ett mål som senare (hösten 2015) ledde till ett förbud, där man helt förbjöd nickar på planen upp till tio års ålder.
 

Under måndagskvällen hade jag det stora privilegiet att befinna mig på Swedbank Stadion i Malmö och uppleva matchen mellan Malmö FF och IFK Göteborg från pressläktaren. En upplevelse jag aldrig kommer glömma. De oräkneliga gånger jag tidigare varit på svenska eller utländska läktare har alltid ett av lagen på planen legat närmare mitt hjärta. Något som gjort att fokus till 100 procent legat på spelet när domaren startat matchen.
 
 

Det finns tre sidor av ett mynt. Det finns det många bottnar i en brunn. Att fotboll handlar om så mycket mer än bara sporten, det är en utdragen klyscha som borde vakuumförpackas, manglas och eldas upp. Det är bred generalisering som kräver en djupare förståelse och en större förklaring. I dagens samhälle är fotboll en lika vardaglig sak som att köpa mjölk. Antingen väljer du lättmjölk, mellanmjölk eller standardmjölk. Du kan gilla mjölken varm eller kall. Du kan använda den som ingrediens i någon annan dryck eller så avskyr du den.
 

Två transferfönster har passerat sedan den där hösteftermiddagen i Malmö 2015. När IFK Norrköping klev ut på Östgötaporten mot Jönköpings Södra var det bara tre av elva spelare som fanns kvar från startelvan i Skåne. Det ska väl inte gå? Nej, men vad spelar det för roll när de inblandade gör som de vill.
 

När du läser detta har Premier League säsongens första derby säkert redan spelats i Manchester. Inför derbyt läser jag om hur matchen skall bli Zlatans möjlighet att sätta Pep på plats. Konflikten dem emellan sägs fortfarande pågå och det spekuleras vilt om vem som har över- eller underläge inför matchen. Oavsett, skall det bli spännande at följa detta drama, Zlatan har ju onekligen fått en bra start i United.
 

Det är dags att syna ett klassiskt slagord i debatterna som ständigt blossar upp kring barn- och ungdomsfotbollen: ”Alla ska spela lika mycket”. Ett argument som låter så självklart, som spelar på våra känslosträngar – och som är helt utan innehåll.
 

I går var det äntligen dags för Janne Andersson och hans nya landslag att ställas inför sitt första test. Holland väntade hemma på Friends och trots bristande publikintresse var vi nog många som satt hemma i TV-soffan och, lätt spända, inte visste exakt vad vi kunde vänta oss. Eftersom min deadline för att lämna in den här krönikan är samma kväll som landskampen kommer ni veta hur matchen gick innan ni läser det här.
 

Olikheterna är många, men likheterna är åtskilliga. Den stora skillnaden är att den ene använder händerna, medan den andre har framgång med fötterna. Men i grund och botten bygger de sina framgångar på hjärna och charm och en halländsk glimt i ögat. 
 

Det är nu vi börjar om och skriver ett nytt kapitel. Vi lämnar bakom oss ett Europamästerskap som ur ett svenskt perspektiv inte blev den där sommarfesten vi hoppats på. Istället bryter vi ihop och kommer igen och letar efter nytt hopp och en ny tro mot ett Världsmästerskap som är ett och ett halvt år bort.
 

Det var en stor upplevelse att efter mer än tjugo år som sportjournalist och TV-kommentator få äran att kommentera ett stort mästerskap på plats. Dessutom med både Sveriges dam och herrlandslag och i ett av fotbollsvärldens hetaste länder - Brasilien.
 

Efter drygt två månader av rykten, förhandlingar och övergångar stängdes övergångsfönstret natten till torsdag. Nya transferrekord har slagits på många håll och nu ska trupperna vara så gott som redo för en säsong. Den som lyckats bäst är Antonio Conte.
 

Stockholms Fotbollsförbund har infört det gröna Fair Play-kortet i S:t Erikscupen på 5- och 7-mannanivå. Ett, vad jag kände, något krystat försök att göra fotbollen lite schysstare. Men efter bara någon vecka är det dags att krypa till korset.