Kapitel 4 - Tipsextra och -60-talet -

Detta är ett utdrag ur min bok
”BOLLKÄNSLOR - sju decennier fyllda av fotboll”, som innehåller totalt 40 kapitel,

Av Helgkrönikör - Bosse Petersson

För unga grabbar - för det var fortfarande bara grabbar - fanns nu fotbollsutrustning som dom de flesta hade råd att köpa. Lätta fotbollsskor med fasta dobbar och bollar utan snörning.
Kommunerna började bygga fritidsanläggningar. Fotboll spelades på kommunala idrottsplatser, i Stockholmsområdet för det mesta på grusplaner, och där fanns plats för alla. Klubbarna började organisera ungdomsfotboll. S:t Erikscupen fick allt större genomslagskraft, det var där alla unga i Stockholmområdet ville vara med.
 

Etiketter: helgkrönikören

1962 deltog 848 lag och vi i Djurgården spelade final mot Sundbybergs IK. Vi var 16 år och kallades A-pojkar. Tyvärr förlorade vi med 0–3. 
”Men jag spelade skadad. En av mina lagkompisar träffade mig med ett knä på uppvärmningen. Under matchen kunde jag bara använda en arm”, suckade vår målvakt Affe Gustavsson i en efter-matchen intervju. Det var inte tillåtet med avbytare 1962. Vi tog revansch på finalförlusten i S:t Erikscupen genom att besegra Enköping med 6-2 på Råsunda Fotbollstadion i ”Dag Hammarskjöld Cup”. Matchen spelades som förmatch till Djurgårdens allsvenska möte mot IFK Göteborg.

Taktik pratade man knappt om, knappt ens på allsvensk nivå. Spelet var väldigt spelarorienterat, spelarna fick en plats i laget och gjorde det som de var bra på. Jag kan inte minnas när jag första gången såg en taktiktavla, men när jag lämnade Djurgården 1966 hade jag inte gjort det. Eliten stod fortfarande och vägde mellan hobby och allvar.

1965 värvades en norrländsk mittback till Djurgården. Han hette Sten-Erik Jörnlind. "På söndag, Sten-Erik, gör du debut i allsvenskan" meddelade tränaren Torsten Lindberg på torsdagens införmatch möte. Jörnlind, som väntat länge på sin debut, svarade iskallt på sin breda lite sävliga norrländska: "Nej, det gör jag int, för då är jag på älgjakt i Lillhärdal". Det blev knäpptyst i lokalen och hem åkte han. Jag kollade ansiktet på tränaren Torsten Lindberg och förstod att Jörnlind skulle få vänta länge på sin allsvenska debut. Mycket länge. Men vi ungtuppar tyckte han var stentuff.
 
Det tidiga 1960-talets fotboll dominerades i Sverige av Djurgårdens järnkaminer som vann SM 1964 och 1966: ”Knivsta”, ”Tjalle” Mild och Leif "Chappe" Eriksson m fl. Senare tog Malmö FF över med Bosse Larsson som stjärna och spanjoren Antonio Duran som tränare. Ett lag som tack vare Duran hade utvecklat sin teknik och sitt passningsspel.
 
I Sverige fanns inget renodlat yrke som hette "fotbollstränare", de allra flesta ledare på elitnivå jobbade ideellt. Fotbollsförbundets utbildningsenhet var bara i sin linda.  Utvecklingen gick långsamt men över tiden omvandlades tränaruppgiften från att vara ”slavdrivare” till ”schackspelare” med taktiskt kunskap.

Fotbollsmatcher spelades på planer där det ofta var en stor lerig, brun fläck utan gräs framför målen. Laguppställningar ändrades sällan, bara ett byte var tillåtet och trupperna var uppdelade i A-lag och reservlag. Internationellt var Sverige inte lika stark längre. Dels kunde vi inte längre leva på de fördelar det inneburit att Sverige var utanför andra världskriget, dels valde vi att fortsätta bedriva fotboll som folkrörelse medan andra länder valde en ren professionell inriktning. Ute i Europa och världen började ett spel som byggde mer på bollskicklighet än fysiskt spel att utvecklas. I England gällde 4-4-2 med zon spel medan västtyskarna hade ett 1-3-3-3-spel med tydlig man-man-markering med libero. VM 1966 i England följde vi på tv, själv satt jag på en bierstube i München och tittade på finalen mellan England och Tyskland. England vann matchen efter ett minst sagt omdiskuterat mål och tyska fans var i chock.

Utöver landskamper visades sällan någon fotboll i tv. Från Europacuperna visades möjligen finalen och då oftast eftersänd. Vi som var med då minns hur det i nyhetssändningen före matchen visades en ”tittskylt” med resultatet: ”Ni som vill se matchen i kväll, blunda NU ………… och NU kan ni titta igen”.
 
I november 1969 började Tipsextra sändas i SVT.
Planerna i England var ofta så dåliga att svenska division IV-lag idag skulle vägra spela på dem. 
Matcherna var stentuffa med många hårda och ojusta tacklingar men vi fick också se många eleganta, tekniska spelare.

Med Tipsextra och programledarlegenden Lars-Gunnar Björklund lades grunden till flera generationer svenska fotbollsfans stora kärlek till engelsk fotboll.

/Bosse Petersson

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln