Missing shoe i skogen

Av mästaren - Bernt Ljung

På sommaren när jag var nio hittade jag en fotbollssko i skogen. En svartvit Puma med den vackra blå sulan. För mig som bara sett den på TV och på någon spelare på den närliggande Domnarvsvallen var det ett fynd i nivå som om jag funnit guld. Att det på denna, dessutom alldeles för stora sko, bara fanns fyra dobbar eftersom det saknades en fram och en bak, var 
fullständigt betydelselöst.

Etiketter: mästaren

 Efter att i flera timmar på egen hand genomfört något som påminde om en ”Missing People” verksamhet tvingades jag på grund av hunger avbryta sökandet efter högerskon. Helnöjd ändå stämplar jag en kvart senare in i vårt hus med denna vackra skapelse från Rudolf Dasslers fabrik i Herzogenaurach. Från och med dagen efter och resten av 
sommaren så satt denna tidigare ouppnåeliga fotbollsskodröm nu på vänsterfoten oavsett vilken spontanidrott som idkades. Den enda fot som den sommaren fick varierad beklädnad var höger. 

Trots denna upplevelse och barndomens fascination till modellen och märket så blev jag aldrig någon Pumaspelare förutom under ett par säsonger då marknaden bestämde vilket märke kollektivet skulle använda. Mitt livsval av skomärke avgjordes förmodligen några år senare när jag fick ett par gulsvarta Adidas Santiago vilket, var sig jag ville eller inte, gjorde att jag för alltid fastnade i lillebror Dasslers garn…

En som aldrig lät sig styras av vad marknaden sa och bestämde var Johan Cruyff. Nu hade han, tack vare sin status, i och för sig en del att sätta emot runt förhandlingsbordet om man säger. Men lika imponerad som jag är av hans enastående fotbollsspelande, lika impad blir jag när jag läser om hans ställningstagande mot orättvisor och förtryck. Han använde sin egen stjärnstatus till att påverka och hjälpa andra människor snarare än att gynna sig själv. Ett exempel på det är att han efter att ha bidragit till Hollands VM avancemang i Argentina 1978 sen vägrade att delta i slutspelet som en protest mot diktaturens skoningslösa förtryck. Att han fyra år tidigare hade förlorat en VM-final och nu mitt i karriären avstod möjligheten till en sportslig revansch för att i stället försöka bidra till att förbättra andra människors situation är så fint att man blir tårögd. Som ett VM-guld i solidaritet.   

Idrott och politik hör inte ihop. Det var det mantra som andra deltagare, bland andra Sverige, bidrog med för att slippa kommentera det argentinska folkets situation.

Cruyff hade ibland även en divig och egoistisk framtoning. Ett exempel därvidlag är att han under VM i Västtyskland vägrade, eftersom han var Pumakille, att spela i de Adidaskläder hans förbund skrivit avtal om med det stora tyska företaget. Cruyff fick som han ville så hans matchkläder hade därför under hela mästerskapet endast två ränder. I våra tider av stor hajp 
kring matchtröjor, inte minst gamla, så kan man ju undra vad Cruyffs specialsydda matchdräkt från VM-finalen skulle kosta idag, om den var till salu. 

Cruyff snabbhet blev symbolen för Puma King där han svävade över gräset i en hastighet som bara en samtida Oleh Blochin kunde matcha. Han var, kändes det som, om möjligt ännu snabbare med bollen eftersom den, likt en hare, användes för att accelerera upp hastigheten. 

Apropå VM-finalen i Västtyskland så blev den något försenad eftersom den vaktmästare (förmodligen grinig) på Munchens Olympiastadion som jobbade matchdagen missade att bära ut hörnflaggorna. Utan att veta så håller jag det ändå för högst troligt att den gubben blev påmind om detta sjabbel, denna motsats till tysk noggrannhet, under varje fikarast hela vägen 
fram till pensioneringen.

/Mästaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln