270 minuter fotboll

Nja, efterspelet kring matchen på nationalarenan handlade knappast om poängfördelningen. Istället tog sociala medier tag i allt det där andra och när det väl tog fart så blev det ordentligt.
 
Det var en del tvivelaktiga domslut och det finns situationer att prata om.
 
Likväl var det en match mellan två lag där den ena redan ställt den berömda champagnen på kylning och där det andra ville förstöra festen. Det har skämtats friskt om AIK:s eventuella guldnerver och när gästerna från södra Sverige bröt dödläget i Solna såg det sannerligen ut som att belackarna skulle få rätt.
 
Men vad vore svensk fotboll utan dramatik?
 
AIK försökte, försökte och försökte lite till och däremellan ägnade Markus Rosenberg och hans himmelsblå regerande mästare tid för att någonting konstruktivt. Först var det nära 1–1 och sedan var det nära 2–0 och den där offsiden diskuteras det fortfarande om i Sveriges alla fikarum. Om den var tveksam så skulle Bojan Pandzic ifrågasättas ytterligare en kvart senare.
 
Som om han inte varit inblandad i kontroverser tidigare under säsongen. Det var någonstans där som det urartade – det var någonstans där som la grunden till allt det som det twittras om. Upprinnelsen och den eventuella regel- överträdelsen går att veva på repeat flertalet gånger om. Precis som att TV-bilderna efter slutsignalen kablade ut att avståndet mellan boll och mur var ett par meter för långt. Smack, boom och stolpe – en vunnen till AIK och två förlorade till Malmö. Flera hypotetiska om som kokas ihop till en guldstrid som fortfarande lever men som kunde varit ännu tightare. Om Marcus Antonssons mål blivit godkänt. Om Alexander Milosevic inte fått frisparken. Om Bojan Pandzic stegat upp ett annat antal meter. Rättskiparen från Göteborg iklädde sig kavajen som innebar huvudrollsinnehavare.
 
Frisparken som lämnade Sebastian Larssons högerfot höll väldigt hög klass. Firandet efteråt var lika respektlöst som orden som skreks mot Malmö-bänken. Precis som Mikael Lustig vräkte ur sig könsord inför kvalmatchen mot Frankrike för snart ett år sedan. Jodå, det var ett viktigt mål – ett känslomässigt mål. Men att det rinner över är inte en ursäkt för ett oacceptabelt beteende. Provokation? Absolut. Sebastian Larsson visste såklart exakt vart han skulle fira, exakt hur han skulle göra. Vem han sedan sa att han firade till låter snarare som efterhandskonstruktioner och ursäkten efteråt riktade sig till de som tog sig illa vid – inte beteendet eller förseelsen i sig. Ett retsamt sätt att hävda motsatsen.
 
Så värst mycket fotboll blev det inte och i kväll ska nästa fas i det här guldracet inledas även om AIK fortsatt sitter ganska bekvämt i förarsätet. Tvåan IFK Norrköping ska åka till Grimsta och göra ett jobb som betraktaren cyniskt kan vända till antiklimax. Insatsen mot Östersund började svagt men slutade i ett kalas som håller Peking-supportrarna på tårna.
 
Ja, för i övrigt jobbar kamratklubben fortfarande i skymundan av eventuella nationella bevakningar.
 
Fyra poäng och en drös mål skiljer ettan och tvåan i den allsvenska tabellen och visst går det att få fram lite drama – det som behövs i det annalkande novembervädret och det underkylda regnet i strålkastarljusen. Avgörandet. Glädjen. Bedrövelsen. Det är 3x90 minuter fotboll kvar att spela säsongen 2018 och det kommer spraka ända in på mållinjen.
 
/ Jimmy Åkesson