De nya distriktslagen
av tränaren - nils montan-lund
Vart är vi på väg?
Svensk fotboll har både en ny tränarutbildning och en ny spelarutbildningsplan. I dag pågår arbetet med att implementera den ute i distriktsförbunden och våra föreningar. Ett par distrikt har som följd av detta monterat ned distriktslagen inför Elitlägret i 15-årsåldern. Men är det rätt håll att gå?
Svenska fotbollförbundets mål är ”så många som möjligt, så länge som möjligt, så bra som möjligt”. Ett av argumenten till de slopade distriktslagsuttagningarna i 13-årsåldern är således att man är oroliga för att de som inte tas ut väljer att lägga av med fotbollen. Man hänvisar sitt beslut till allsköns forskning, men vad säger den, egentligen?
I Riksidrottsförbundets undersökning ”Varför lämnar unga idrotten?”, där man följt fotbollsspelare i 13-15-årsåldern upptäcker man att de som blivit uttagna till de inledande zonlägret väljer att stanna kvar inom fotbollen i större utsträckning, än de som inte blev uttagna. Men man kommer också fram till slutsatsen: ”Att inte bli uttagen får nog få att sluta”. Det tycks alltså vara andra orsaker, som främst ligger till grund för avhoppen.
Just distrikts- och länslags inverkan på unga utövares val att fortsätta, eller sluta med sin idrott finns det ytterst knapphändig forskning på. Den här nämnda undersökningen är kanske den enda riktigt matnyttiga i sitt slag. De övriga undersökningarna i ämnet inom fotbollen handlar om själva selekteringsprocessen och ledarskapet.
Så att bena ut något svar på frågan huruvida det är rätt att avveckla distriktslagen från 13-årsåldern är inte helt lätt. Vi har nämligen inte en aning om det kommer att göra någon märkbar skillnad på om fler kommer att välja att fortsätta spela fotboll. Den statistik som finns talar för att vi förmodligen inte kommer att se någon större effekt. Men jag hade samtidigt önskat betydligt mer forskning på området.
Tittar vi i samma undersökning på vilka som väljer att sluta spela fotboll i 13-årsåldern, så verkar geografin ha en viss inverkan. Hypotesen var att spelarna i storstadsklubbarna skulle ha större benägenhet att sluta, framför allt då andelen tidigt elitsatsande klubbar är större här, men svaret visade sig vara det motsatta: Det var spelarna i föreningar från medelstora städer, ner till landsortsklubbar som lade av i högre utsträckning.
Så här analyserar man resultatet:
”Hur vi ska förklara detta minst sagt överraskande resultat är svårt att veta. Svaret får nog snarare sökas i de inre än i de yttre förhållandena, i en välorganiserad verksamhet. De mindre samhällenas fördelar brukar ju sägas ligga i goda yttre förhållanden för verksamheten. Vi vet också att det är vanligare med kompisar eller skolkamrater i laget på mindre orter (men inte med föräldrar), men här hålls ju i stället dessa variabler konstanta och får inte slå igenom på geografivariabeln. En del av svaret ligger nog också i olika inflöden. I storstäderna, med ett mer rikhaltigt fritidsutbud, är det troligen fler riktigt fotbollsintresserade som kommer in i verksamheten från början, medan många på mindre orter deltar ”för att man ska” eller för att kompisar med flera gör det”.
Fortsätter vi att söka svar på frågan, så verkar svaret vara att varje distrikt måste utforma den modell som passar deras miljö, förväntningar, kultur och omgivning bäst. En och samma lösning för alla distrikt verkar alltså inte vara den bästa lösningen, eftersom man arbetar utifrån helt olika grundförutsättningar när det kommer till att uppfylla SvFF:s mål. Någon universallösning är svår, eller omöjlig, att hitta.
Personligen tycker jag att den modell Västergötlands Fotbollförbund väljer, en utan någon urvalsprocess, känns ypperlig för just dem. Det ska bli oerhört intressant att se hur deras projekt utvecklar sig. Jag vet att många är lika nyfikna som jag på att följa det arbetet. Däremot är min gissning att VFF:s tidigare modell, med både ett breddläger (med fri anmälan oavsett kunskap) och ett zonläger (dit spelare väljs ut) kan mer passande för exempelvis Stockholms Fotbollförbund.
Jag ska förtydliga att jag naturligtvis tror att det bästa är att så många som möjligt (alla som vill) får den bästa av utbildning via distriktsförbunden. Men i vilken form det sker kan och bör nog skilja sig åt något.
Svensk fotboll är i en oerhört spännande utvecklingsprocess och med ett nyvunnet självförtroende i ryggen med U21- F19- och MFF:s framgångar, så finns alla förutsättningar att ta stora kliv de närmsta åren.
/Tränaren
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic curt einarsson bosse petersson rasmus boman thorbjörn friberg nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund viking peterson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin samuel abrahamsson lisa ek gunnar persson daniel souza poddrepris rune larsson ingela armbro björn bettner