Nyansera bilden av träning

av tränaren - nils montan lund

”Det är inte bra med för mycket träning”, det tror jag att vi alla är överens om. Men vad är ”för mycket” och vad är träning?

I fotbollens underbara värd, där vi som huserar på ViLirare existerar, så har jag stött på så många exempel och förståsigpåare, som yttrat just den där inledande meningen.
 

Det kan vara 10-åringen, som inte vill något hellre än att träna fotboll med sitt lag. Helst sju dagar i veckan, dygnet runt, oavsett väder. Men föräldrarna tycker att två-tre träningar i veckan är lagom. ”Det är inte bra med för mycket träning”.
Svårt att argumentera emot, men jag är typen som inte riktigt kan låta bli och ofta efter en undersökande fråga: ”Det är sant, men varför är fyra träningar för mycket?”.
Det vanligaste svaret: ”Men de måste ju ha tid att leka och träffa sina kompisar”.

Ett mer önskvärt svar kan jag inte få. Nu blir argumentationen betydligt enklare. För Kalle eller Lisa kanske fotbollsträning är den lek de gillar mest och att få leka den med sina lagkompisar. Alltför många bommar att fotboll är lek, mer eller mindre organiserad och mer eller mindre allvarlig, vilken man lär igenom. För hela livet.

Och skulle nu det där 10-årslaget träna fyra gånger i veckan, så tränar de ju inte fyra högintensiva pass. De tränar mer allsidigt, med lite olika belastning. Allt för att barnen ska känna den där glädjen och få den koordination och motorik de behöver. Det förutsatt att de har en välutbildad tränare förstås, även om jag tycker att det borde vara vanligt sunt förnuft. Då blir de här fyra passen något som med största sannolikhet kommer att få Kalle eller Lisa att må ännu bättre.

Men det är klart. Står den där föräldern (oftast en pappa), utan någon vidare fotbollsbakgrund, ingen större utbildning och med en enorm vilja att göra resultat i matcher. Då kan de där fyra passen i veckan rentav bli skadliga. Plötsligt står man där med tolv stycken 10-åringar med överbelastningsskador. Inte så lyckat precis.

Jag är därför helt övertygad om att vi måste nyansera bilden, när vi pratar om ”för mycket träning”, att vara tydliga med vad det är som menas.
Nu tittar man för ofta generellt på antalet träningsdagar och säger ”för mycket” eller ”för lite”, när det kanske inte alls har något relevant samband (utom i vissa fall naturligtvis).
Man ska också vara tydliga med att i yngre åldrar, så utgår träningen från lek och med lagkamrater, så får man ju dessutom leka med sina kompisar och lära sig tillsammans i något man tycker är underbart kul och brinner för.

Om glädjen och viljan finns hos individen, ser jag inte några bekymmer i att träna mycket. Så länge det sker under rätt former. Var glad så länge de vill röra på sig och har kul. Den stora boven man egentligen borde fokusera mer på är det ökande stillasittandet, som söker sig allt längre ner i åldrarna

Där har vi ett verkligt problem.

/Tränaren

Etiketter: tränaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln