Upp som en sol och ner som en pannkaka. Det är verkligheten i AIK, det är knappast något nytt. Lika fort som en del Andreas Alm-kritiker börjat hylla AIK-tränaren efter klubbens vinster i höst – blev det lika fort nytt blåsväder efter förlusten mot IFK Göteborg och spekulationer om framtida ersättare drog igång. Vem är egentligen lämpad att träna denna klubb?

 

29 omgångar av Allsvenskan har spelats sedan starten i början av april. Imorgon spelas den sista. Malmö, Göteborg och Örebro är de tre städer som spelar huvudrollen när avgörandet ska komma. Tre lag slåss om titeln: IFK Norrköping, IFK Göteborg och AIK. De två förstnämnda har bäst utgångslägen. Klart är att vi har en rafflande avslutning att se fram emot.

 

Svenska Fotbollförbundet går mot nya, ljusare tider när det gäller att utveckla och utbilda spelare. Tillsammans med sin nya spelar- och tränarutbildningsmodell, som av någon besynnerlig anledning är väl undangömd, har man numer en satsning på ”Future Teams” – ungdomslandslagen för de som inte kommit lika långt i sin fysiska utveckling.

 

Det fanns en tid före att Leicester besegrade Manchester United med 5-3. Och det finns en tid efter att Leicester besegrade Manchester United med 5-3. Vad som såg ut att bli Angel di Marías Hollywood-bombastiska entré på Premier League-scenen blev istället genombrottet för en ettrig liten knegare från Sheffield.

 

I vårt blott andra inlägg på ViLirare testar vi ett nytt grepp nämligen Videbloggen. För mig och Einar är det inte helt nytt, vi körde videoblogg under vår resa till Moldavien i mars 2015 och vi tror att det även kommer funka bra på ViLirare. Vad tycker du?


 

Ett manchesterderby lurar i hörnet och det osar en ovisshet i hur den här matchen ska sluta. Två lag som har blandat och gett i säsongsinledningen. Formen är oviss efter darriga insatser i veckans Champions League spel och  där klubbarnas kvalité ifrågasatts. Men nu är det ligaspel och det är mer än bara 3 poäng som ligger i potten. City har haft övertaget de senaste åren, men nu står ett revanschsuget United redo att slå sig på bröstet och visa vem som är bäst i stan.

 

I samband med Mohammed Ali Khans dråpliga självmål mot AIK och Falkenbergs 6-0-seger över Åtvidaberg blev det klart vilka två lag som får lämna Allsvenskan. Nu återstår en kamp om att slippa kvalspel mellan tre lag. Vad hittar vi då för gemensam nämnare bland ett par av lagen kring strecket? Jag finner feghet.

 

Lottningen inför EM-kvalets playoff handlade enskilt om en sak: vilka kunde Sverige tänkas få i en lottning? Av de fyra möjliga lagen hade var och en sin egen åsikt om huruvida Slovenien skulle vara enklare än Norge, men Irland svårare än Danmark. Alla, verkligen alla, ville poängtera sin egen åsikt i ämnet och ytterst få blev klokare i slutändan. Vad som egentligen kom fram var bilden av att alla var högst intresserade av lottningen och att ingen lottning egentligen var till någon specifik fördel till Sverige.

 

Hösten är här, löven börjar gulna, vindarna piskar allt värre och kylan tränger in i benmärgen. Kvällsträningarna sker i ett dunkelt elljus. Det är den tiden på året, där precis allt sker på en gång - den nuvarande säsongen ska rundas av och förberedelserna för den nästa startar - och det märks.

 

Nederländerna var aldrig bäst. Men ändå var det just precis det dem var. Det som en gång i tiden var den vackraste fotbollen är i dag är en enda stor sömnig identitetskris. Hur kunde en så intellektuell fotbollsnation tappa bort sig totalt?

 

2004 bildades Dalkurd, eller Dalakurd som en del kallar dem vilket kanske är ett bättre namn eftersom det placerar klubben än mer geografiskt exakt. I år vinner denna Borlänge klubb överlägset sin serie vilket innebär att de nästa säsong kommer att tävla i Superettan. Apropå Superettan föresten, vi är förmodligen det enda land som har tre div I serier, men det är kanske en annan diskussion.

 

Den allsvenska säsongen lider mot sitt slut och framför oss har vi en rafflande guldstrid. Om det blir AIK, Blåvitt eller Norrköping som kniper SM-guldet återstå att se. Vi har utöver det fått sett alltifrån frisparkskanoner från Johan Oremo till vackra nickmål av Nyasha Mushekwi. Det är dock annat som gör att denna säsong går att sammanfatta som den kanske bästa någonsin.


 

I veckan kom då nyheterna som många av oss fotbollsfantaster har väntat på. Viasat har köpt rättigheterna för Serie A och La Liga med start i år och för franska Ligue 1 med start nästa år. Det var en chock för många av oss utomstående som hade förväntat oss att Viasat efter köpet av Premier League skulle backa, men icke. Nu är Viasat herren på täppan och sätter en makalös press på de övriga mediabolagen. För greppet om fotbollen kommer i de kommande åren att finnas på Ringvägen i Stockholm.

 

Ibland kan jag inte låta bli att fullständigt häpna.
Eller, mer ofta än sällan, faktiskt.
Hur kommer det sig att individer som förespråkat en empirisk syn på barn- och ungdomsidrott plötsligt gör helt om, när de egna föreställningarna inte stämmer in på rådande vetenskap?

 

Om en helg utan Premier League-omgång passerat, har helgen ägt rum då? Om en lördagseftermiddag utan Diego Costa-tjafs och Arsène Wenger-diskussioner inträffat, har eftermiddagen faktiskt skett då? Kanske, kanske inte. Klart är i alla fall att det har sparkats boll på de brittiska öarna under den gångna helgen.

 

Jag vaknar med en lättare smärta över bröstet. Det är inget fel rent fysiskt, men trycket finns där. En lätt illamående känsla, blandad med en spänningshuvudvärk. Känslor jag brukar få leva med, när det nalkas mästerskap – men nu håller mästerskapet på att rinna oss ur händerna.

 

Dalarna är ett stort men ändå tämligen glest befolkat län, i synnerhet de norra delarna. Trots den klena populationen så har länet genom åren producerat många goda idrottskvinnor och män. I de tyngre och mer statusfyllda lagsporterna så har Brage och Leksand för dalfolket i många år varit starka och populära och märken som likt Volvo och Saab borgat för kvalité. Till skillnad mot spelare så byter fansen inte lag så därför genomgår klubbarnas supportrar nu en idrottslig golgatavandring där korset får representera klubbarnas tidigare meriter som väger extra mycket just nu. Men vad är det som gör att de bägge klubbarna nu presterar långt under den nivå som tidigare varit norm? I Leksands fall är tabellplaceringen katastrofal beroende på en tsunami av usla resultat. Jag tror att en förklaring till klubbarnas debacle är deras dåliga förvaltning av det arv, det kunskapskapital som finns bara man tittar sig omkring där man står.

 

Veckans stora bomb var att Jürgen Klopp bestämt sig för att återuppta tränarembetet och avslutar sitt sabbatsår i förtid för att ta över Liverpool. Nyheterna gladde de brittiska medierna som vet att man får en tränare som kommer att bjuda på en show - både på och utanför planen. För mig som har följt Klopps framfart inom den tyska fotbollen under de senaste tio-femton åren är det en tråkig dag, främst eftersom att jag gärna velat se honom kvar i Tyskland men samtidigt kan jag glädja mig över att han hamnar i England och jag kan bara gratulera de som följer den brittiska fotbollen för Klopp kommer inte att göra er besvikna.

 

Populära professor Hans Rosling läxade upp allt och alla i dansk television med frasen ”Man kan inte använda media, för att förstå världen”. Han påpekade att media enbart visar en liten del av det som händer och sker. Samtidigt visade han upp sin sko och sade: ”det här är ju bara en liten del av mig”. En väldigt talande bild inte bara för omvärldsbevakningen, utan även bevakningen av barn- och ungdomsidrott medialt.

 

Hösten är här, det har ingen missat. Med den så kommer slutet på fotbollssäsongen. Många serier är slutspelade. Det är i stort sett bara de högsta serierna som återstår. Kommer IFK Norrköping att stå som Svenska mästare? Klarar J Södra att ta sig upp i Allsvenskan? Ska Eskilstunas tjejer hålla hela vägen? Kommer Brommapojkarna att rasa ner ytterligare i seriesystemet? Hur ska en nykomling som Enskede klara sig i div 1?


 

Tänker ibland på Tottenhams gamla udda kultstriker, Alan Gilzean. Kan inte förklara varför, kanske har det att göra med ryktet som sa att ingen visste hans riktiga ålder, och sådana myter blir i sportsammanhang alltid intressanta. Skulle man gå efter utseendet så var han rejält gammal redan första gången han drog på sig den vackra vita och blå dressen. Med blompinnar till ben, och en frisyr som bara en mor kunde älska blev han ändå The King of White Hart Lane från 1964 och tio år framåt. Dessutom så framstod skotten som rena fluortanten eftersom han var både nyttig och lite otäck. Och för motståndarna var han ständigt en grining och oönskad uppenbarelse som alltid dök upp när man minst anade det.

 

Storstjärnan Lewandowski håller en låg profil den europeiska toppfotbollen. Till skillnad från övriga storstjärnor är han ingen spelare som väljer att fläka ut sitt privatliv i sociala medier, istället lägger han fokus och energi på att utvecklas. För honom är det ointressant hur många likes han får på instagram, det viktiga är att han gör tillräckligt många mål på planen för att Bayern ska nå sina mål och vinna sina titlar.

 

En lycklig fotbollsspelare är en kreativ fotbollsspelare.
Så varför kväver vi barn och unga med begränsande strukturer?
Är raka led, synkroniserade rörelser, koner i formationer och bestämda passningsmönster vägen till utveckling, eller bara ett sätt att uppfylla vår egen fåfänga?