Lika väntat, ovisst och passionerat som alltid

Av - Makoto Asahara -

Precis som alla andra år i de modernare delarna av fotbollshistorien sitter vi nu här igen i december i väntan på det som komma skall i februari.
Gruppspelet är avklarat och det roliga ska om ett par månader inledas i Champions League.
 

Etiketter: makoto asahara

Det är dags för den årliga åttondelsträffen.
Vissa är del av möblemanget i lokalen sedan ett bra tag tillbaka. Vissa är reguljära gäster med vissa undantag. Vissa är tillbaka efter ett antal års frånvaro. Det är som det alltid är, förutom att det faktiskt i år inte finns några debuterande, nyfikna ögon som kikar in genom entrén för första gången. Dessutom är det några stamgäster som i år fick ovanligt tidiga förhinder. Ett gäng fastnade i tullen i Azerbajdzjan och ett annat på en strand i Cypern.
Annars är det som vanligt, som sagt.
 
Om man ska börja titta på favoritskap och dylikt så är det dock en inte helt glasklar fråga. Så klart gruppen av de lag som väntas ha möjlighet att lyfta trofén ser likadan ut som föregående år.
Men hur ser egentligen ut hos de här favoriterna?

Inför säsongen var det nog få som inte skulle tippa att Real Madrid skulle fortsätta sitt världsherravälde denna säsong. I våras blev man första klubb genom tiderna att försvara en mästartitel sedan Champions League fick sitt nuvarande format. Lägg därtill att man minst sagt såg fina ut på försäsongen.
Hösten har dock varit allt annat än fin, där offensiv brist och genomgående nonchalans har satt Real Madrid i bryderier, åtminstone i inhemskt ligaspel.
Att Cristiano Ronaldo bara gjort två mål där på tio matcher är så klart något som bidrar med viss oro, trots att det blev ännu ett målrekord när han gjorde nio, uppdelade mer eller mindre jämnt över samtliga sex matcher i årets CL-gruppspel.

Om Real Madrids favoritskap försvagats av den sviktande ligaformen så har samtidigt Barcelonas förstärkts under hösten. Formen i ligan har varit klanderfri och likaså i CL med en Lionel Messi som känns nytänd, ännu en växel farligare och framförallt numer kontraktsbunden några år framöver. En rejäl kontrast mot det krisgäng som såg ut att vara på väg mot avgrunder likt dem ett Van Gaal-styrt Blaugrana upptäckte 2002. Nu ser de, trots avsaknaden av Neymar, ut som lite av en favorit.
 
På tal om Neymar. Ska detta vara året då Paris går hela vägen? Det har allt och alla frågat sig varje år under ett antal år på raken. Tidigare har alltid Madridlagen, Barcelona och Bayern känts ha en ganska mycket högre verkningsgrad när det kommer till kritan. Frågan är dock om Paris faktiskt nu har lyckats med ekvationen: (miljardinvesteringar = titlar). En formel som faktiskt oftast är krångligare än vad man kan tro att få ordning på. PSG:s offensiva stjärntrident med Neymar-Cavani-Mbappe har dock väldigt fort börjat se väldigt glada ut (åtminstone oftast). Återstår att se hur glada de kommer vara i slutet av säsongen.
 
Sedan har vi ju ett Bayern med Jupp Heycknes och fem Premier League-lag. Alla är väl på sina sätt kandidater att hänga med hela vägen, där kanske främst Pep Guardiolas Manchester City-revolution sticker ut (med all heder till Liverpools offensiva stjärnkvartett som löpte amok mot stackars Spartak under onsdagen).
 
Lägg till Basel, Besiktas, Porto, Shakhtar, Sevilla och Roma i detta potpurri av internationell fotbollskvalitet. Och vi har hela lineupen för kommande åttondelsfinaler. Vi har varit här förut. Vi har varit här varje år. Likväl kommer vi även i år sitta klistrade framför TV-apparaterna när klockan slår 20:45 under ett antal tisdagar och onsdagar. Passionerat. Väntat men ändå ovisst.
Likt varje år.

/Makoto Asahara

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln