”I år är inget uppbyggnadsår”

Precis det Hammarby som efter att ha inlett en ombyggnation med Jacob ”Dansk-Mourinho” Michelsen i vintras valde att sätta en abrupt punkt för projektet efter att Michelsen och nye sportchefen Jesper Jansson inte dragit helt jämnt.
En ”oprövad” Stefan Billborn tar över.

En hel del av Hammarbyfansen, som man stöter på lite i vartannat gatuhörn om man är Stockholmsboende, är själva oroliga. Oroliga för var klubben är på väg. Vad klubben kan prestera i en stenhård allsvensk konkurrens där samtliga lag kapprustar och dessutom haft sina uppbyggnadsår för att göra det bakom sig. En oro som där och då kändes som den fanns med all rätt.
 
En månad in i säsongen har den där oron nu bytts ut mot eufori och på vissa håll och kanter ren och skär hybris.
Deras grönvita gäng överträffar alla förväntningar. Ska det vara möjligt? Vad har hänt? Vad är nyckeln? Kan det hålla?
 
”I år är inget uppbyggnadsår”
Jiloan Hamad är bestämd och tydlig är jag ställer frågan till honom på upptaktsträffen inför den allsvenska starten. I Hamads och hans lagkamraters ögon är inte det här en säsong där man ännu en gång börjar på ett blankt blad för att bygga något som kan ge frukt längre fram. Grunden finns trots allt redan där, även om den förre byggmästaren fått lämna arbetsplatsen. För hans adept, formad både från Michelsens idéer och från sina egna preferenser, har tagit över ansvaret.

Stefan Billborn är av denna anledning ett, i ärlighetens namn för att vara en klubb det ganska ofta stormar kring, ovanligt förnuftigt val. Det är en tränare som nu under ett helt år fått stå med när Michelsen påbörjade uppbyggnaden förra året. Med start i den defensiva grunden. Hammarby skulle till att börja med bli ett lag som det var ytterst knepigt att göra mål på. En pådrivare och publikfavorit i Björn Paulsen var spelaren som, inte bara dialektalt och nationalitetsmässigt, symboliserade det Michelsen skapade.
 
Att offensiven till stora delar var fantasilös och enformig, och till och med beroende av en Björn Paulsen då och då, var det som hindrade klubben från att nå högre redan då.
Men en frenetisk satsning på en förbättrad offensiv har ofta en tendens att få motsatt effekt på den defensiva grund som fanns där innan. Särskilt om en ny tränare kommer in och ska implementera sina idéer och visioner på ett fotbollslag.

Men Billborn var inte helt ny. Han hade varit med och lärt, antecknat och noterat. Nu när han tog klivet upp så förlorades inte Michelsens vision. Den fick bara ett annat ansikte. En annan personlighet. En uppgradering. Och det nya ansiktet har brett på ett stort, offensivt, leende. Spelare som Hamad, Khalili, Tankovic och till och med en Pa Dibba, frodas, ackompanjerade av rutinerade nytillskott som Djurdjic och Zengin.

Bakåt styrs man fortfarande av en ”Björn Paulsensk” vinnarskalle, med förstärkningar där man tidigare behövt det (Se t.ex. Borges på vänsterbacken). Och i tabellen frodas man också. Det här visar sig sannerligen hittills inte bara vara ännu ett uppbyggnadsår.
Vad det i stället visar sig vara kan bara sommaren och hösten sia om.

/Makoto Asahara