Idrott är också allmänbildning

Det här är ingen ny spaning.
 
Allmänbildning en viktig egenskap för en journalist. Det är, på ett mer personligt plan, en ganska viktig egenskap för mig som människa. Inte på sättet att jag skulle klippa vänskapsbanden med någon bara för att denna inte vet mellan vilka år det andra världskriget pågick. Jag gillar helt enkelt allmänbildning. Och jag är inte ensam. Finalavsnittet av förra årets På spåret fick över tre miljoner svenskar att bänka sig i TV-soffan.
 
Ett fantastiskt programkoncept. Ingenting slår ju en frågesport. Men nästan varje gång jag ser programmet lämnas jag med en bitter eftersmak. Anledningen?
 
Fotboll och idrott är också en del av allmänbildningen.
 
Så fort det frågas om någonting som kan relateras till ovanstående ämnen är det minst en av de deltagande, oftast fler, som slår ifrån sig och brasklappar att de ”absoluuuut inte kan någonting om sport”. Jag är ytterst medveten om att det i mångt och mycket handlar om intressen. Du saknar intresse för idrott, alltså läser du ingenting om det. Det är helt rimligt. Du lägger istället tiden på andra saker. Också rimligt. Men att inte överhuvudtaget ha koll på idrott gör dig inte smart eller attraktiv. Det gör dig dum.
 
I ren På spåret-anda tycker jag vi leker en lek:
 
Jag vet vem som regisserat The Square, vet du vilken klubb Zlatan Ibrahimovic spelar i? Jag läser Ester Blenda Nordström, men vet du vad lagkaptenen i det svenska damfotbollslandslaget heter? Jag vet att Kylie Jenner blivit mamma, vad hennes pojkvän och resterande familj heter, kan du läsa av en allsvensk tabell? Vet du egentligen vad allsvenskan är?
 
Grunden i all idrott. Tävlingen, resultatet och leken kan vara ointressant. Det förstår jag och väldigt ofta tycker jag också det. Men idrotten berättar så mycket mer.
 
Har du sett Le bleus (host host, fransk dokumentär)?
 
Jaså, inte det!
 
Ni såg omslaget på Netflix och tänkte att den handlade om fotboll och scrollade förbi i jakt på annat. Dokumentären berör den migrations-/främlingsfientliga problematik som genomsyrade Frankrike under slutet av 90-talet. Samma problematik som tydligt visades under förra årets supervalår när Marine Le Pen kandiderade till presidentposten i Zizou-land. Fotbollen var en stor del i att landet kunde enas kring ett mer humant val av ledare. Både 1998 och 2017.
 
Egentligen hade jag en tanke om att uppmuntra till idrottsintresse för er som saknar det. Jag hoppas åtminstone tanken har väckts.
 
För er som faktiskt läser texten och redan har intresset. Försök att vara lika uppmärksamma åt andra håll. Idrott är verkligen inte allt i livet. Men den kan berätta fantastiska historier och få människor att känna enorm gemenskap. Precis som musik, konst och politik också kan göra.
 
/Joakim Forsell