Det är svårt att växa när man blir förminskad

Jag har sedan 2013 varit mer eller mindre involverad i damfotbollen som kommunikatör, styrelseledamot och sekreterare. Dessförinnan som supporter. Allt det där har växt fram mer och mer – att jobba för att lyfta damfotbollen. Att få dess status att öka och intresset att bli större. Sedan november tränar jag ett damlag i Östergötlands division 3. Våra roller som ledare är att bedriva så bra träningar som möjligt, att förbereda på ett så bra sätt inför seriestarten i vår. Det handlar också om att möta motståndare och domare med respekt och att det där jobbet bakom kulisserna ska finslipas – det ska helt enkelt fungera för att spelarna ska få det så bra som möjligt.
 
I helgen spelade vi en futsal-cup tillsammans med elva andra damlag från Östergötland. En cup som varit med länge och en cup som under åren dragit ganska mycket publik. En cup jag varit på som åskådare men som jag nu deltog i som ledare. Då vill jag – precis som mina spelare – att allting ska fungera och att allting ska vara snyggt och proffsigt skött. Oavsett om alla som jobbar där gör det ideellt så vill jag att det ska vara så bra som möjligt. Jag vill känna att de har försökt att lösa det på bästa sätt utifrån förutsättningarna. En futsal-cup ska inte gå att jämföra med en VM-final men det ska finnas en seriositet som gör att det känns åt det hållet för de som är där.
 
Förarbetet var bra, det där som inte syns men som ska fungera: Bemötandet, spelschema, att hålla tiderna, fördelning av omklädningsrum, uppvärmningstider. Problemet var det som syntes, hördes och ville stå i centrum – en speaker som vars framtoning för mig gav ett oseriöst sken över hela cupen.
 
En speaker ska inte vara klämkäck och dra ordvitsar från spelares efternamn. En speaker ska inte avbryta musiken för en krystad kommentar om att det behöver torkas svett på planen. En speaker ska inte mitt under match förlänga publikens ”nära mål-åh” med att frusta i mikrofonen så att till och med spelarna undrar vad det är som försiggår. En speaker ska inte säga att ett lag har en färg på tröjorna när det är precis tvärtom och avsluta med ”jag skojade bara”.
 
Det är en sådan enkel grej. Det bör vara en så enkel grej. Att hålla sig till ens uppgift utan att stjäla uppmärksamhet. För mig är det ett förminskande att inte ta det på allvar. Ett tankesätt som säger ”äh, det är ändå ingen som bryr sig, jag kan göra lite hur jag vill”. Det kan tyckas oväsentligt – men det är just sådana detaljer som visar att det fortfarande är en lång bit kvar.
 
Jämförelser eller inte. Det hade aldrig hänt i en herr-turnering. Varför? För att det är så självklart att det ska vara så seriöst som möjligt. Det hade fått kritik och det hade varit fler som ifrågasatt.
 
Det är svårt att växa när man blir förminskad och för att växa krävs det att man blir tagen på allvar. Oavsett om det är division 4 eller Women’s Super League.
 
/Jimmy Åkesson