Janne Andersson har förnyat med gammalt grepp

För er som inte minns Sveriges senaste Amsterdamresa och vilken match som åsyftas så slutade den matchen 4–1 till Holland. Året var 2010, det var höst och Erik Hamrén var nytillträdd som Sveriges förbundskapten. Efter kvalspelet till VM 2010 i Sydafrika var ”folket” trötta på Lars Lagerbäck. Den tråkiga, cyniska fotbollen skulle väck och nya, fräscha idéer skulle in. Valet föll som bekant på Erik Hamrén som från sin allra första presskonferens började snacka om mästerskapsmedaljer samt pränta in sin berömda ”shining”.
 
Det började bra, Sverige gjorde åtta mål på sina två första kvalmatcher och skulle därefter åka till Amsterdam för att försvara de blågula färgerna mot det första kvalificerade motståndet man mötte under Hamrén. Efterdyningarna av denna oktoberkväll för sju år sedan skulle bli ett subtilt startskott för vad den folkliga opinionen kom att tycka om Hamréns regenttid. Början till slutet för Hamrén, även om ingen riktigt insåg det där och då. Då var då. Sen är sen. Nu är nu. Som Janne Andersson skulle ha sagt.
 
Ikväll är det alltså dags igen. Party-Jannes landslag ska återgälda det som Hamréns dito tappade i en av Amsterdams alla kanaler. Till skillnad från Hamrén har Andersson från början inte tagit på sig en tydlig roll i samma utsträckning som sin föregångare. Hamrén visste vid sitt tillträde vad ”folket” ville ha. De ville ha rolig och underhållande fotboll. Han gjorde det som troligtvis vem som helst i samma läge hade gjort – och försökte ge dem det. Men vet ”folket” verkligen vad de egentligen vill ha? Ibland tvivlar jag.
 
Janne Andersson har hittills skött sitt jobb som förbundskapten med bravur. Han har fått landslaget att återigen kännas fräscht och friskt. Där Hamrén mer eller mindre gick all in från start, vilket resulterade i ett fall modell tyngre, gick Andersson in i sitt nya uppdrag med en axelryckning i jämförelse. Andersson verkar ha studerat Hamréns misstag noggrant för att i största möjliga mån undvika att göra om samma saker. Det enda löftet Janne Andersson har givit är att hans lag ska göra allt i sin makt för att göra ett så bra resultat som möjligt. Smart? Ja. Skickligt? Kanske. Nytänk? Nja.
 
I princip är det här samma strategi som Lagerbäck ofta använde och fortfarande använder. Sänk förväntningarna. Istället för att ta språnget mot den högsta avsatsen direkt har Janne Andersson sett till att han genom detta kvalspel förankrat karbinhake efter karbinhake på sin klättring uppåt. Trots detta kan det slutliga fallet ändå bli relativt tungt, som det ju blev med Lagerbäck.
 
”Folkets” åsikt svänger snabbt och lika lätt som den är att vinna, lika svår kan den till slut bli att tämja. Förhoppningsvis får Janne Andersson, liksom Lagerbäck, föra Sverige till fem raka mästerskap innan historien återupprepar sig. Då krävs det att matchen ikväll inte lämnar samma bittra eftersmak som sist.
 
/Tomas Hermansson