Ingen kommer ihåg en förlorare

Av supportern - Leonard Jägerskiöld Nilsson

Även om jag evigt kommer att bära Roberto Baggio i minnet är det ingen som kommer ihåg en förlorare. Därför är det inte så konstigt att Derby Countys remarkabla ras under våren har gått obemärkt förbi. I lördags avgjordes the Championship. 
 

Etiketter: supportern

Den engelska andradivisionen. Hemmalaget Derby behövde endast knipa en poäng på Pride Park mot bottenlaget Reading för att säkra en av kvalplatserna upp till Premier League. Tränare Steve McClarens manskap uppvisade dock mer nerv än kvalité och sköt bokstavligen bort sig själva från Englands högsta serie när Darren Bent missade en straff vid ställningen 0-1. Slutresultatet skrevs sedermera till 3-0 i gästande Readings favör och Derby missade således kvalplatserna med ynka en poängs marginal. Ett tungt nederlag som bara spädde på Derbysupportarnas lidande då klubbens misslyckande egentligen inleddes redan för ett år sedan.

Då på Wembley, den 24 maj 2014, ställde Derby upp som underdog i kvalfinalen till Premier League mot det betydligt mer pengastinna Queens Park Rangers. Ett QPR som symboliserade jaget med stjärnor som Charlie Austin, Joey Barton och Robert Green. Mot ett Derby som symboliserade laget med profillösa suveräner som Johnny Russel, Chris Martin och Will Hughes. Ett Derby som under Steve McClarens ledning hade imponerat säsongen igenom och som i finalen upp till Premier League spelade både skjortan och ränderna av Queens Park Rangers. Med en man mer under halva matchen radade Derby upp målchanser men utan att få hål på den storspelande linjedansaren Robert Green. Medan den 87000-hövdade publiken envist väntade på Countys ledningsmål avgjorde Bobby Zamora i andra änden av planen istället. I den 90:e minuten. Zamora hade halshuggit Derby i dramats allra sista skälvande minut. Den blåvitrandiga massa som intagit halva Wembley festade utan vare sig nåder eller slut samtidigt som arenans andra hälft, den vitklädda Derbyskaran, fällde tårar över den missade Premier League-platsen.

Men skam den som ger sig. Likt fågel Fenix lyfte sig Derby ur askan och in i den eld som kallas för the Championship. Derby County var höstens lag i den engelska andradivisionen. Publikfriande fotboll som minde om fornstora dagar kombinerades med enkla segrar under McClarens ansvar. Något som ledde till ekande hyllningskörer England runt och rykten om att McClaren var ämnad för något större än "lilla County". Fram till februari i alla fall. Efter att ha slagit Charlton planenligt ledde Derby serien den 23 februari i år. Tretton matcher återstod och ett, vad det i alla fall såg ut som, säkert segertåg väntade "the Rams". Säsongen skulle bara spelas av och platsen i Premier League skulle återtas. Verkligheten blev dock, som ni vet vid det här laget, en annan.

På de tretton avslutande matcherna vann Derby enbart två (mot bottenlagen Blackpool och Wigan) och av 39 möjliga poäng tog laget endast tolv. Defensivt läckte laget plötsligt som ett såll och 23 av burväktaren Lee Grants insläppta 56 mål under säsongen kom under de tretton sista omgångarna. Ett defensivt läckage och en kollektiv kollaps som kostade Derbysupportarna deras uppflyttning till den engelska fotbollens finrum. För andra säsongen i rad. Att på två år bokstavligen falla på mållinjen genom ett övertidsmål och sedan med en poängs marginal är förstås ett lidande tungt nog för vilken supporter som helst. Det är också ett debacle tillräckligt stort för oss att minnas eftersom att det ibland även är förlorarna som är med och skriver historien.

/Supportern

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln