”Englands mest varaktiga export”
Av - Ronald Åman -
Ronald Åman ”Sveriges Franz Beckenbauer” är född 1957 och spelade under sin karriär i ÖSK och Djurgårdens IF. Rolle var uttagen i Sveriges trupp vid fotbolls-VM 1978 i Argentina. Han gjorde sju A-landskamper. Idag skriver han kåserier och krönikor om fotboll och är medförfattare till boken ”Idrottsplatsen i våra hjärtan”. Rolle är en av ca 550 ambassadörer i nätverket ViLirare.
Det hävdar den engelske historikern James Walvin. Sannolikt har han rätt.
Det intressanta med den engelska fotbollsexporten under slutet av 1800-talet var att det inte var imperieländerna som i första hand fick ta del av den engelska fotbollskulturen. I stället var det de delar av världen, där engelskt kapital och arbete fanns. Eftersom just slutet av det förra seklet var en storhetstid för England hade man en omfattande handel och annat utbyte med stora delar av världen. Engelska varor och kapital översvämmade världen och där engelsmännen slog sig ned tog de med sig sina engelska seder – däribland fotbollen.
Så saknade till exempel de engelska textildirektörerna Clement och Harry Charnock fotbollen i tsartidens Ryssland. De beslöt därför att starta ett lag bland sina arbetare vid fabriken i Moskva. Eftersom de var ute efter skickliga spelare som kunde få igång intresset lät de sätta in en annons i Times med följande lydelse: ”Ingenjörer, mekaniker och tjänstemän sökes, som även behärskar fotbollsspelet.”
Året var 1887. Efter en tid anlände en spelare till Moskva med lämpliga meriter från engelska Bolton och så kunde direktörerna Charnock starta sitt lag. Fem år i rad spelade de engelska brödernas fabrikslag O.K.S. hem Moskvamästerskapet.
I början av 1900-talet var sporten fast rotad i nästan hela Europa och Sydamerika. I Europa spreds den med engelsk hjälp först till Holland och Tyskland, sedan till Skandinavien, Italien, Frankrike och Centraleuropa. I Holland var det elever som studerat i England som introducerade fotbollen. I Sverige spelade den engelska ambassadpersonalen fotboll i Stockholms parker och bidrog därmed till att väcka intresse för det nya spelet. Italienska studenter i England tog med sig sporten hem och fick hjälp av engelsmän bosatta i Italien. Engelska gruvingenjörer i Spanien startade fotbollsspel där och det dröjde inte länge förrän spanska gruvarbetare lärde sig sparka boll.
Den engelska flottan härskade vid denna tid på världshaven. Den hade inte bara till uppgift att visa det brittiska imperiets väldiga styrka militärt – vid sekelskiftet gavs flottan också en annan funktion genom att bli ambassadör för fotboll.
Det blev många matcher för den engelska flottan och det förutsattes att flottisterna kunde spela fotboll.
Den första matchen för våra dagars storklubb Barcelona var just mot ett lag från den engelska flottan och i Rio i Brasilien spelade 1906 HMS Amethyst en vänskapsmatch mot det lokala laget Fluminsense. Sex år senare bildades Santos, som sedermera skulle bli Pelés klubb, till följd av en annan flottistmatch.
Den första landskampen utanför Storbritanniens gränser spelades i Wien 1902 mellan Österrike och Ungern. Det alltmer omfattande fotbollsspelet världen över krävde en gemensam organisation.
Samma år som landskampen i Wien spelades väckte C A V Hirschman i Hollands fotbollsförbund förslaget om en internationell organisation. England visade intresse och FA meddelade att man skulle sammankalla till en konferens i London.
Frankrikes idrottsförbund ansåg emellertid att det engelska maskineriet malde för långsamt. Fransmännen förekom engelsmännen och inbjöd de kontinentala nationerna till en konferens i Paris. I januari 1904 kunde man meddela, att nio organisationer ställt sig bakom tanken på ett internationellt fotbollsförbund. Bland de nio stiftarna återfanns Svenska bollspelsförbundet. Däremot ställde sig England utanför.
Vid en kongress den 21–23 maj 1904 bildades FIFA, Féderation Internationale de Football Association, i Paris. Två år senare blev England medlem av FIFA.
År 1930 kunde FIFA arrangera det första världsmästerskapet i fotboll. Sedan dess har det med undantag för andra världskriget spelats VM vart fjärde år. Så än håller den sin ställning, Englands mest varaktiga export.
Nu undrar vi när England ska återuppta sin exportverksamhet.
/Ronald Åman
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Johan » Tränare som favoriserar spelare förstår inte ledarskapets fundament: ”Riktigt bra artikel och viktigt Mvh Johan Liljeros Holmgren Golfchef & PGA Trä..”
-
Maria Degerlund » Fantastiskt att äntligen få titta på fotboll igen! : ”Min man hade för vana att alltid sms:a och fixa datum med sina gamla vänner inkl..”
-
Vera » SEXTON DRÖMMAR OM EN FINALKVÄLL I MADRID: ”Mitt 20-åriga äktenskap välsignat med fyra barn var på väg att gå sönder efterso..”
-
Tessa » Lycka är när tiden inte existerar: ”om du har problem i ditt äktenskapshem och vill ha en snabb lösning råder jag di..”
-
Ruben » Fantastiskt att äntligen få titta på fotboll igen! : ”Ruben Eva Jag och mitt ex gjorde slut för 5 månader sedan och jag var redan gr..”
Bloggarkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Länkar
Etikettmoln
björn bettner curt einarsson rune larsson poddrepris daniel souza nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund viking peterson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin samuel abrahamsson lisa ek gunnar persson rasmus boman thorbjörn friberg bosse petersson ingela armbro sladjan osmanagic