Det är bara att vänja sig

På många sätt kändes det som en vänskapsmatch när Dortmund städade av Schalke 04 lite väl enkelt. Kontrasterna från fotboll med publik och utan blev inte direkt mindre när det var Dortmund som spelade. Där räknar man nästan med 80 000 på läktaren. Nu var det så tomt att man kunde höra varenda skrik och rop från spelarna, vilket jag i och för sig kan uppskatta.

Men mest av allt saknade jag den vanliga fotbollen. När Håland placerade in 1-0 på halvvolley ville jag att han skulle göra det inför en gulsvart vägg som skrek och jublade så där högt som bara Dortmunds supportar kan, att han gled med knäna och tog emot deras lyckotjut och att han kramade om lagkamraterna. När han gjorde det viktiga ledningsmålet i lördags kändes det som att han hade utökat Dortmunds ledning till 11-0 i en försäsongsmatch i Singapore mot något lag ingen minns vad de hette dagen efter.

Det är dock inte den känslan jag landar i. Den vanliga fotbollen, som vi älskar, kommer inte tillbaka på ett bra tag om inget oförutsett händer. Alternativet är med andra ord fotboll utan publik eller ingen fotboll alls. Det är världens enklaste val.

Bundesliga har, än så länge, visat att det går att fortsätta säsongen om man har strikta direktiv på vad man får göra och inte göra. Nu har andra ligor redan börjat ta efter och fotboll på europeisk toppnivå verkar snart vara tillbaka. Det kommer att kännas konstigt till en början, kanske hela tiden, men det är bara att vänja sig. Så fort det känns avslaget och segt, tänk då - hade du hellre inte sett någon fotboll alls?

/Fredrik Finnebråth