Ett minne för livet

Laget som jag tränar, tillsammans med min kollega Lasse Lagergren, är ett gött gäng. När jag började för sju år sedan var vi endast 7 spelare, i dag är vi 32. 
Jag märkte ganska snart att fotbollen är väldigt viktigt för lirarna, likväl som den sociala biten. Jag märkte att dom ville göra något annat än att bara träna och spela cuper.

Som den stora blåvittfans jag är tog jag kontakt med Gustav Hessfeldt, kordinator i IFK Göteborg, och frågade om vi kunde hitta på något. Han svarade direkt att ta hit gänget till kamratgården när vi tränar, så får dom träffa laget och fika tillsmmans med dom.

När jag sedan frågade laget på nästa träning om dom ville åka ner till kamratgården och träffa IFK Göteborgs spelare, så förstår ni vad jag fick för svar. Senare en fredag åkte vi ner till Göteborg. Det gick att ta på spänningen i bussen. När vi äntligen kom fram säger jag att de ska sitta kvar i bussen, så ska jag kolla läget. Senare kommer jag tillbaka med legendaren Donald Niklasson som blev vår sisseron på kamratgården.

Efter att laget fått en genomgång av hela kamratgården var det dags att kolla på träningen.

Jörgen Lennartsson som var tränare då, förklarade alla övningar för oss.
När sedan träningen var över kom John Alvbåge fram till vårt lag och höll låda ett tag innan resten av killarna i Blåvitt tog sig tid med alla våra spelare.

När alla hade fått autografer och tagit selfies var det dags och åka hem igen
med ett minne för livet.

Vi hörs nästa vecka.
/Thorbjörn Friberg