Den qatarska turneěn

Så kom januaritruppen – fylld med allsvenska spelare med drömmar om att spela ett EM och en möjlighet att få testa på landslagsfotboll i ett varmare klimat. Klimatet ja. Medan de allsvenska klubbarna väljer bort Qatar och Förenade Arabemiraten gör landslaget tvärtom.
 

Det är klart, det är knappast så att Fifa bryr sig om mänskliga rättigheter men någonstans så känns det som att Sverige borde ha kommit längre, att de borde tänkt efter. Uppenbarligen har de funderat men ändå tagit beslutet att lägga ytterligare ett landslagsläger i Qatar.

”Antingen så bojkottar man och isolerar landet eller så engagerar man sig för att på så vis påverka. Vi har valt att engagera oss” säger förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand.

Samma skrot och korn och så vidare. Att åka dit och ”föra kritiska dialoger med olika organisationer” men samtidigt bidra ekonomiskt i form av resor, beläggning och alla kringkostnader känns som en otroligt tveksam ursäkt för att inte stöta sig med det världsmästerskapet som kommer om nästan exakt tre år.

De allsvenska klubbarna lyssnade på sina medlemmar, tog in kritiken och valde aktivt bort de politiskt kontroversiella länderna. Om landslagsledningen haft ens en öronsnibb mot marken borde de såklart gjort likadant. I en fotbollsvärld som till stora delar faktiskt försöker öppna upp sig, bli mer jämställd och vågar säga ifrån verkar förbundet ligga ett steg efter. Det känns som en rätt så enkel sak att göra – lägg det i ett annat land och undvik diskussioner.

I fotbollsbubblan är det knappast så att någon av spelarna kommer att höja några kritiska röster, om de ens kommer att höja några alls. De är ju där för fotbollen, att de inte är några frågor de har åsikter i eller att det är förbundets val. Och visst är det så, men någon gång kommer den där bubblan att spricka och då kommer det bli panik när skyddade fotbollsproffs måste säga vad de själva tycker.

Från ett land till ett annat. Jordan Larsson exploderade i Allsvenskan, åkte till Spartak Moskva och är den enda i truppen som släpps av sin klubb mitt under brinnande säsong. Spartak ser en chans att skicka Jordan till EM och få tillbaka en spelare som eventuellt stigit i pris – Jordan själv kommer att öka på sina hittills två A-landskamper och ta möjligheten att faktiskt ta ett steg närmare.

Annars brukar de här januariturnérna inte betyda speciellt mycket mer än att det är ett välkommet och varmt avbrott i en tidig och mörk försäsong.

Jordan Larsson är en av få spelare som jag tror har möjlighet att nå landslaget när det väl gäller. Marcus Danielson har visat att man faktiskt inte behöver ta steget utomlands för att få (och ta) chansen. Hans namne med Olsson i efternamn är klubblös efter 10 månaders skadefrånvaro men med ändå – en trio spelare som jag tror Janne Andersson kommer att håller lite extra koll på.

Samtidigt så finns det ändå en drömsk förhoppning om att en spelare man inte alls räknar med ska kliva fram, vara sådär magiskt bra och ta ett helt land och ett helt landslag med storm.

Men det kanske är lika liten chans som att januariturnén inte läggs i Qatar.

/ Jimmy Åkesson