Hetsporrar på olika nivåer

Den förfördelade, cyniske Materazzi hade lyckats med sina föresatser. Han fick Zidane ur balans genom konsekvent ”trash talk” som nådde sin kulmen när han till slut förolämpade fransmannens syster å det grövsta.  

Ändamålet helgar medlen: uttrycket som skulle kunna vara Materazzis valspråk. Zidande blev utvisad och matchen gick till straffsparkar som gjorde Italien till världsmästare. Men också som gjorde Materazzi till ”Världens mest hatade fotbollsspelare” i en omröstning som gjordes i Frankrike 2016. Tio år efter skallningen, fallet och eftermälet.

Finalen, som vanns av Italien på straffar, har gått till historien som ”skallningen och fallet”. Båda huvudrollsinnehavarna har två olika persona, en urgammal beteckning på den roll som en skådespelare hade och den mask som hen bar i skådespelet. Ekvilibristen Zidane blev syndabock och den ökände Materazzi blev hjälte. Zidanes skallning gav bort chansen att vinna VM och sände chockvågor i hemlandet - debatten kom att handla om allt mellan fransk immigrantkultur och maskulinitet. Materazzi, tvåmålskytt i finalen (nickmålet och en säker lagd stramare i straffsparksläggningen), gjorde vad han ansåg vara rätt: provocera motståndaren till en idiotisk handling som praktiskt taget gav guldet till Italien. 

Materazzi byggde upp det hela på ett smart sätt. Genom att ligga tätt i ryggen på Zidane, snacka skit och retas får han världens bästa spelare ur balans. Inte undra på att han är Europas mest bespottade spelare. Fortfarande.  Om du – mot förmodan – tror att tjuv-och rackarspelet och ojustheterna var en engångsföreteelse kan du se på Youtube och riktigt känna smärtan när hans vansinnesverk sätter motståndarna ur spel.

Nu ner till en lokal och mer basal nivå. Jag läste att två hetsporrar rök ihop i matchen mellan Häcken och Elfsborg i onsdags: Alexander Faltsetas och Simon Strand. Två spelare som jag har bra koll på eftersom båda har representerat Djurgården – Strand som ungdomsspelare och Faltsetas som A-lagsspelare under tre år. Båda duktiga fotbollsspelare utan att någonsin närma sig nivån som nyss nämnts. Men det som skiljer dem åt är att Faltsetas är en elak bollvinnare, medan Strand är en spelare som blir involverad i situationer där bollen inte ens är i närheten – ofta totalt onödigt. Han har hittills dragit på sig tio gula kort – det ena dummare än det andra – och ”leder” den kategorin tillsammans med Sundsvalls Juan José Ciercoles Sagra.  En prestation som gett en matchavstängning vid tre tillfällen. Undrar om Simon Strand är nöjd med den insatsen...

/Ronald Åman