Tränare som favoriserar spelare förstår inte ledarskapets fundament

För ett par veckor sedan fick hans dåvarande tränare sparken på grund av för dåligt resultat.

Jag frågade hur det känns med de nya tränarna.

Det kändes ganska bra tyckte han.

Kanske har spelet blivit lite bättre än innan, sa han.

Och fortsätter med att säga: ”Men man får inte samma relation med de nya tränarna. De vill hålla distans till spelarna. Förutom till sina favoriter.”

Jag biter mig i tungan för att inte säga vad jag tänker.

Går hem och skriver den här krönikan istället.

Att spelare redan efter ett par veckor känner att tränaren/tränarna har favoriter är provocerande dåligt ledarskap.

Det är fullständigt obetydligt hur många tränarlicenser man har samlat på sig om man inte förstår sig på ledarskapets fundament.

Och tränare som favoriserar spelare förstår inte ledarskapets fundament. Punkt.

Låt mig kort klargöra att det är skillnad på att som tränare ha sina favoriter och att spelarna i laget märker av att tränaren har favoriter.

Klarar du som tränare inte av att skilja på detta är det klart viktigare att din nästa utbildning är en ledarskapsutbildning än att ta nästa steg i tränarlicenser.

För fotboll är som bekant ett lagspel och för att ett lag ska prestera maximalt gäller det att samtliga spelare känner sig sedda, betydelsefulla och trivs tillsammans.

Visst skulle vi här kunna resonera om att spelare på den högsta nivån ska vara professionella, har betalt för att prestera osv men för det första skriver jag ur barn- och ungdomsperspektiv,
och för det andra vet vi i lilla Sverige bättre än många andra hur stor skillnad det kan göra när ett lag får allt att stämma även om motståndarna är bättre individuellt på alla positioner.

Tro mig - ett lag kommer aldrig nå sin fulla potential om de upplever att tränaren favoriserar en eller flera spelare.

I barn- och ungdomsfotboll kan det tyvärr till och med leda till att spelare tappar lusten helt och slutar.

Det som provocerar mig är att jag sett ett antal tränare med denna defekt genom åren - och hur det påverkar de barn och ungdomar de är ledare för.

Som tränarna som på lagets utlandsläger under ett par lediga timmar passade på att gå till simhallen och träna med sina två favoritspelare medan alla andra fick sköta sig själva.

Vilket för dessa tränare inte var ett dugg konstigt, eftersom deras favoriserande sedan länge hade etablerat en kompisrelation med dessa två spelare.

Till 20 andra spelares förvåning och irritation.

Eller som den tränare som berömmer varje rörelse just en spelare gör men inte ser vad andra i laget presterar.

Beteendet påminner lite om förälskelse, som att tränaren är lite kär i en specifik spelare.

Den favoriserande tränaren mister förmågan att se objektivt på alla spelares prestation under match och träning.

Med följden att han varken klarar av att få ut det bästa laget eller ens utveckla alla spelare på bästa sätt.

Vilket torde vara den primära uppgiften för alla som tränar barn och ungdomar.

Dessa tränares perspektiv blir som en variant av det man i medievärlden kallar för filterbubbla, vilket innebär att de nyheter och uppdateringar du får i dina digitala medier-flöden bygger på vad du har gillat och kommenterat tidigare.

Effekten är att du successivt får en allt snävare världsbild, vilket tillbaka till fotbollen blir att du missar att se potentialen i alla som inte hör till dina favoriter.

Den dagen ledarskapets fundament blir lika viktigt som fotbollskunskaper kommer vi se ett lyft i såväl kvalitet som glädje inom barn- och ungdomsfotbollen.

/Daniel Collin