Mästerskap räddar abstinensen

Som tur är finns det oftast mästerskap. Vi alla minns väl fjolårets VM för herrar som motsvarade alla mina förväntningar, både mästerskapet i stort och Sveriges prestation.

Nu är vi där igen och jag försöker att njuta av varje dag, varje match. Jag ska erkänna att min koll på damfotboll inte är särskilt bra, men det gör inte så mycket för det är själva mästerskapet som lockar mig att titta. Man kan även vända det till att jag lär mig mycket mer av det här världsmästerskapet än förra årets.

Sverige fick en trög start på VM, åtminstone enligt mig. Men tre poäng är det viktigaste och det ska bli spännande att följa fortsättningen, hur långt detta svenska lag kan gå. Jag väljer att inte ha för höga förväntningar, i stället försöker jag njuta av att det är fotbolls-VM. Och det finns många andra lag att titta på, som kanske är än mer underhållande att titta på.

Jag hoppas att det här mästerskapet får den uppmärksamhet som det förtjänar, inte bara i Sverige utan i världen också. Publik finns på matcherna och alla matcher sänds, på så sätt är det lovande.

Än så länge har underhållningsvärdet på fotbollen blandat och gett, men det blir lätt så när till exempel Sverige är storfavoriter mot ett enbart försvarande Chile, samma med USA mot stackars Thailand och Japan mot Argentina.

Vänta till det börjar dra ihop sig, när Frankrike ställs mot USA, eller vad det blir för slutspelsmatcher. Då hoppas jag att damfotbollen, en gång för alla, visar att den förtjänar mer uppmärksamhet. Det är enligt mig för mycket fokus på att jämföra sig med herrfotbollen hela tiden. Gynnar det verkligen damfotbollen i längden? Det blir för mycket gnäll, tycker jag. Låt fotbollen tala i stället. Av tittarsiffrorna att döma finns det ett intresse bland svenska folket. Skulle Sverige komma långt i ett slutspel är jag övertygad om att flera miljoner svenskar kommer bänka sig framför tv-soffan.

Jag kommer i alla fall göra det. Som alltid, när det är mästerskap. Snart börjar även Copa America. Skönt. Då kanske jag tar mig igenom en sommar till.

/Fredrik Finnebråth