Det våras för Häcken

Dock är det jag främst har fastnat för, så här efter endast tre omgångar, BK Häcken och deras säsongsinledning. Under flera års tid har rösterna om Häcken innan säsongsstart varit att de ”i år kan vara med och utmana om guldet”. Så har det aldrig riktigt blivit. I år har man dock fått en bättre inledning än på många år, samtidigt som potentiella toppkonkurrenter sett ovanligt bleka ut. Dessutom har man en final i Svenska Cupen att se fram emot. Kanske bäddar detta för att Häcken ska kunna förverkliga sin inneboende potential?

I öppningsmatchen imponerade Häcken stort på mig när de pressade Malmö till ett oavgjort där Daleho Irandust gjorde målet. I följande match bärgades en meriterande seger mot spelarmässigt rutinerade Helsingborg. Dessa matcher följdes sedan upp av en avstädning av Falkenberg i ett möte där Paulinho verkligen visade sin kvalité. Som Hammarbyare är jag fortfarande besviken för att det inte blev just Hammarby, vilket det ryktades om, för Paulinho när hans kontrakt med Häcken var på väg att gå ut för drygt ett år sedan.

Förutom den offensiva kvalité som Häcken besitter med spelare som tidigare nämnda Irandust och Paulinho finns även Alexander Jeremejeff och Ahmed Yasin. Dessutom sitter Mervan Celik på bänken där bakom. Kombinera det med en av seriens bästa målvakter i Peter Abrahamsson och en riktigt rutinerad centrallinje med Rasmus Lindgren i spetsen. Vid närmare eftertanke skulle jag faktiskt benämna det som ett fiasko om Häcken inte slutar på plats 1-3 efter att hösten är avklarad.

Ytterligare en positiv aspekt för Häcken är att Andreas Alm nu har haft laget i ett år och därmed fått tid att på riktigt sätta sin egen prägel på lagbygget. Andreas Alm har faktiskt ett guld från tiden i AIK, om än som assisterande tränare, år 2009, och vill nog inget hellre än att ta ett till, nu som huvudtränare.

Vart landar jag då i allt detta? Jo, det våras för Häcken. Det gör det faktiskt.

/Tomas Hermansson