Tränaren med nio liv

Arsenal gjorde en svag insats. Det kändes som att energin och kreativiteten från urladdningen mot Tottenham var som bortblåst. Det var ju bara tre dagar sedan så det kanske inte är så konstigt. Men trots att Arsenal underpresterade på Old Trafford så var de ändå bättre än Manchester United, som inte bara är ett mittenlag i tabellen - de spelar även som ett.

I inledningen av matchen satte hemmalaget Man Utd in en hög press mot Arsenal. Det förvånade både mig och Arsenal-spelarna som hade problem. Men klockan hann inte ens ticka tio minuter innan Mourinho fick igenom sin matchplan. Där stod hela laget, Rashford ett undantag, djupt nere på sin egen planhalva och försvarade. Det är inte värdigt ett lag som Manchester United på Old Trafford. Och om Mourinho ska ha någon chans att överleva säsongen så måste han gå emot sina principer. Hans destruktiva taktik gör bara att skeppet sjunker djupare och djupare för varje match.

Det är bara att titta på laguppställningen så ser man hur Manchester United mår i dagsläget. Att Pogba sitter på bänken och byts in med kvarten kvar är ett annat bevis på att någonting måste hända.

2-2 mot Arsenal är inget skamligt resultat, men prestationen visade att ingenting talar för att Mourinho är rätt man att vända på det här sjunkande skeppet. Publiken tände till några gånger men allt som oftast var det knäpptyst. Supportrarna väntar på en förändring och jag är övertygad om att spelarna gör det också. Det har kommit så långt att United-supportrar inte ens vill vinna längre.

Arsenal borde åka hem besvikna över sin insats, men som klubb är man i ett helt annat läge än vad United är. Emery försökte som vanligt att ändra matchbilden med tidiga byten. Det blev inte samma effekt som mot Spurs, men han försöker alltid och har en optimistisk filosofi som jag gillar. Tyvärr för Arsenals del var det en sådan kväll där energin och kvaliten inte fanns där. Kanske påverkades de av ett trögt Man United. Kolasinac försökte på sin vänsterkant och spelade mer vänsterforward än back. Torreira var bäst på plan den här matchen också, men fick slita mer än tidigare och såg ut att sakna avstängde mittfältskompisen Granit Xhaka.

Två skador i första halvlek försvårade matchen för Arsenal, men det går ändå att kräva mer av nästan varenda startspelare. Trots det undviker man att förlora för 20:e matchen i rad. Det är imponerande. Men mot ett så dåligt Manchester United borde Arsenal se det som en tappad poäng och Manchester United som en vunnen. 

Nu går Arsenal in i ett trevligt och intensivt schema ända fram till nyår. För Manchester Uniteds del är det här förhoppningsvis Mourinhos sista månad på Old Trafford.

/Fredrik Finnebråth