240 dagar av längtan

Visst andades det just vänskaps-, eller ja, träningslandskamp runt hela spektaklet. Om man ni väljer att kalla det för det. De branta läktarna från 1929 gav knappast någon färgsprakande inramning och de italienska supportrarna som var där försökte åtminstone höras. En match mellan två lag som båda ska spela VM i Frankrike nästa år – en match mellan ett lag som ville mycket och ett som såg ut att ha svårt att vilja alls.
 
Ett reservbetonat Sverige mot ett defensivt starkt och fysiskt Italien? Ja, jo visst är det en anledning till att resultatet blev till hemmalagets fördel och inte tvärtom. Italien släppte förvisso bara in fyra mål på åtta matcher i kvalet och tappade bara poäng mot Belgien och även om Sverige vanligtvis är ett bättre lag så är skillnaden inte sådär ofantligt stor som jag tror många vill få det till.
 
Det tog alldeles för lång tid innan Sverige över huvud taget hittade in i matchen. Ett högt pressande och fysiskt spelande italienskt lag såg till inte ge Gerhardssons manskap den tid som behövdes för att etablera det där passningsspelet han pratat om sedan kval-starten för ett år sedan. Trots att italienskorna inte skapande några ordentliga chanser så hade även Sverige förtvivlat svårt att hitta rätt offensivt.
 
Men så fann Stina Blackstenius och Sofia Jacobsson kanterna och Elin Rubensson fick operera fritt på det centrala mittfältet tillsammans med Kosovare Asllani. Jonna Andersson serverade fina såväl hörnor som inlägg och när bollen dansade på den italienska mållinjen kom den aldrig närmare än så.
 
Sverige skulle gjort mål. Sverige borde gjort mål. Flera gånger om.
 
De lirkade upp hemmaförsvaret till slut när de blåkläddas energi dränerades men både offsideavblåsningar och ribbor stod i vägen för Sveriges marginaler. Det tillsammans med den berömda oskärpan i sista tredjedelen och mitt i kavalkaden av uppradade chanser kom så också 1–0 och fotbollen gjorde sig återigen påmind om att logik inte alltid hör sporten till. Zecira Musovic, som annars gjorde det hon skulle och i ärlighetens namn inte sattes på några större prov, skulle såklart ha tagit det där skottet men det var likväl en italienska som var först på returen.
 
Gerhardsson bytte ut nio spelare gentemot matchen senast och ville se en ökad konkurrens-situation desto närmare VM vi kommer. Musovic är arvtagare till Hedvig Lindahl och Rubensson visade att hon fortsatt är med och slåss om en startplats. I mittförsvaret gjorde Nathalie Björn sin blott tredje A-landskamp och kan säkerligen agera backup i Frankrike.
 
Italien vann och Sverige förlorande – fotbollen är sällan så svartvit men svårare än så behöver det inte vara nu. Sverige behandlade pressen med en backlinje som inte spelat ihop och jobbade sig tillbaka in i matchen på ett spelsätt som inte är deras eget egentligen. Det gäller att hitta sätt att ta sig an matchbilder på och det gjorde Gerhardsson.
 
Det är 240 dagar kvar till premiären i Frankrike och en landskamp kvar innan VM-året 2019 tar vid. 240 dagar av förberedelser. 240 dagar av längtan till ett mästerskap.
 
/ Jimmy Åkesson