SVT bjuder på nostalgi!

De flesta jag hört prata om krönikorna håller någon av de äldre som sin favorit. Många nämner VM 1978 som den de håller högst med den konfettibeklädda finalplanen i det militärdiktatoriska Argentina, där Mario Kempes avgör i förlängningen mot Holland. Mitt favoritögonblick från den krönikan är dock när Perus målvakt Ramó Quiroga bär en skadad Johan Neeskens av planen likt en förälder bär ett sovande barn från bilen till sängen.
 
Många har också Mexiko-VM 1986, Maradonas VM, som sin favorit. Argentinas match mot England måste nog tillhöra en av de mest klassiska VM-matcherna någonsin. Självklart ligger också krönikan 1994 många svenskar varmt om hjärtat. Jag såg någon föreslå på Twitter att den borde ingå i grundskolans läroplan, och tja, varför inte?
 
Jag tror dock att de flesta som pekar ut den ena eller den andra krönikan som sin favorit gör det för att de upplevde just det mästerskapet när det hände. Därför är min favoritkrönika den om VM 2002, det första VM jag upplevde och minns. Det kanske inte är den bästa krönikan rent berättarmässigt eller fotbollsmässigt, men nostalgin som sprider sig i mig varje gång jag ser den är obetalbar.
 
Sverige möter Argentina i sista gruppspelsmatchen. Jag minns att jag befann mig på sommarfritids. Där och då blev Anders Svensson min svenska favoritspelare. Det blev inte sämre av hans snurrfint i matchen mot Senegal.
 
Kvartsfinal, England – Brasilien. Jag var på landet och satt inne trots den gassande solen utanför. Ronaldinhos frispark, som avgör matchen när den seglar in i den engelska målburens bortre del, är i princip det enda jag minns av David Seaman.
 
Självklart minns jag också skrällarna, Sydkorea och framförallt Turkiet. När jag såg 2002-krönikan häromdagen fick jag för mig att kolla upp den turkiske jokern Ilhan Mansiz som ju avgjorde Turkiets kvartsfinal mot Senegal efter att ha ersatt en icke-presterande Hakan Şükür. En Şükür som Mansiz sedan assisterade till tidernas snabbaste VM-mål i bronsmatchen. Det intressanta med Mansiz är dock inte vad han sedan uträttade på planen utan vad han gjorde när han, efter att olyckligtvis ha blivit påkörd av en bil, lagt skorna på hyllan.
 
2008 ställde Mansiz nämligen upp i något liknande Let’s Dance, fast för konståkning. Mansiz vann programmet, fick möjligtvis en släng av hybris, vilket sedermera ledde till en heltidssatsning mot vinter-OS 2014 i Sotji. Hur gick det då? Deltog Mansiz och hans partner i Sotji 2014? Tyvärr inte men de gjorde ett tappert försök.
 
Det är ögonblick och spelare som dessa som gör VM så speciellt. Och det är klart, det finns fantastiska händelser att ta med sig från gamla VM-slutspel också, men mitt favorit-VM kommer nog ändå att vara VM 2002 i Japan/Sydkorea.
 
/Tomas Hermansson