Försäsongscharmen

Jag tror ingen riktigt saknar de monotona löppassen eller de tidiga grusträningarna där seriepremiärerna låg långt bortom horisonten. De stenhårda bollarna. De oläsbara studsarna. Den genomträngliga smärtan av att täcka ett skott med låret. Det är väl tur att fotbollen och dess underlag utvecklats.
 
Visst säger det någonting om vad fotbollen betyder. När AIK startade upp säsongen 2018 inför ett fullsatt Skytteholm där både dam- och herrlaget tränade på konstgräset. Eller att IFK Göteborg trots förra årets blygsamma tiondeplats sålde slut i försäsongspremiären, inomhus mot danska Ålborg. Det är nu det rullar igång – det är snart allvaret gör sig påmind.
 
Det kommer vara svinkallt när Svenska Cupens första gruppspels-omgång blåses igång i mitten av februari. Drygt tre veckor in på det nya året så är det inte alls långt till tävlingssäsongen börjar. När ”nya” cupen nu går in på sitt sjätte år har statusen höjts lite för varje säsong som gått både hos spelarna själva och för de som tar på sig understället och kommer till matcherna.
 
Kanske är det också en chans till nystart någonting som kittlar. Nyförvärven får visa upp sig, tränarna ska implementera sitt tänk och lagen ska formeras för att göras redo inför den allsvenska premiären. Ett sätt att lägga det gamla bakom sig och blicka framåt mot nya drömmar om triumfer. Eller ett sätt att reparera och konstla ihop de mål som inte uppfylldes under fjolåret. När Malmö FF missade Europaspel var en cupvinst deras chans att återigen få spela internationell fotboll. Östersunds framgångssaga sommaren och hösten 2017 började där i Jämtland den 13:e april. De som tio månader senare ska spelas en utslagsmatch mot Arsenal i Europa League.
 
Vad som är det bästa med en svensk försäsong? Att återvända till omklädningsrummet – att efter en ledighet hitta tillbaka till fotbollsrutinerna. Medan spelarna efter säsongsavslutningen kan njuta av ett avbrott längtar supportrarna redan till att det drar igång igen. Lite som en ökenvandring där Sahara blivit en fusion av röda helger som ska besegras innan klockorna byter år. Snart är de där. Det som i höstas kändes som en evighet är bara dagar eller veckor bort. På vissa ställen har de redan hittat fram.
 
Jag tror du behöver vara lite galen för att i minusgrader sätta dig på en fotbollsläktare och titta på spelare som fortfarande jobbar på att hitta varandra i ett lag som är i upptakten av någonting nytt. Där medtagna kaffetermosar klirrar i samspel med bandyapplåder under varma filtar. Det är så långt ifrån miljardindustriella låtsasturneringar i asiatiska länder man kan komma och det är just det som är charmen – det autentiska i svensk idrott.
 
Det är det som gör att en tät februarisnö inte är något hinder för den som älskar fotboll. Och för den som älskar Allsvenskan.
 
/ Jimmy Åkesson