Vändnigen kom alldeles lagom
Hur snabbt en opinion vänder brukar ju bero lite på hur hårt det blåser. Från att ro ekan för hand till att hissa fulla segel och skicka ut en kraftoptimism till törstande fotbollssupportrar. När Simon Thern klev in genom dörrarna på Östgötaporten visade Jens Gustafsson och IFK Norrköping att de menar allvar med säsongen 2018.
Ett Janne Anderssonskt arv efter Lennart Johanssons pokal och en splittrad guld-trupp. Det är egentligen först nu helsingborgaren får vika upp ett nytt ark där han ska skriva sin historia efter att ha avslutat det någon annan påbörjat. Och visst känns det lite som en revansch efter att Sebastian Andersson snopet valde 2. Bundesliga den sista dagen på sommarfönstret 2017. Det muttrades om att IFK Norrköping var fel ute och att Jens Gustafsson levde på det hans föregångare uppnått snarare än att hitta ett nytt tillvägagångssätt. Ett halvår senare kan jag framför mig se hans finurliga blick om att hans tålamod och väntan slår väl ut.
På konkurshotets brant tog klubben beslutet att ändra inriktning. Utländska inköp ersattes med hemvävda talanger och när ”grabbarna på plan – hälften är från stan” ekade över Norrköping hösten 2015 hade det gått 26 år sedan sist. Men så lockade Europa för de som visat upp sig för scoutögonen och det gick inte att spela på lånad tid hur länge som helst.
Jens Gustafssons första värvning sommaren 2016 blev en ytter som med ett stukat självförtroende vände tillbaka till Sverige efter tuffa år på de brittiska öarna. När Nicklas Bärkroth året innan dragit på sig den vitblå tröjan var det starten på en parallell inriktning – samtidigt som Norrköpings-killarna tog plats i truppen skulle omklädningsrummet under VM-läktaren bli en trygghet att hitta tillbaka till. Och det är lätt att se varför Jordan Larsson och Simon Thern tar ett steg tillbaka för att kliva framåt igen. En filosofi från IFK Norrköping som på kort sikt förstärker truppen och sänder signaler om att de vill vara med i toppen av svensk fotboll. En filosofi som på längre sikt kan förstärka pengakistan.
Det är två tunga namn oavsett om vi tar med vad deras fäder gjort för fotbolls-Sverige. Två spelare som vet vad som krävs i proffslivet och som kommer att förstärka en redan professionell spelartrupp. De vänder inte hem för att stanna i Allsvenskan – de samlar kraft för att återvända med allt större styrka. Men med det sagt behöver mellanlandningen inte göra IFK Norrköping till sämre val – det är snarare tvärtom. Ett val som gynnar alla. Med Jordan Larsson och Simon Thern kommer två vinnarskallar som vill vinna SM-guld och det är tydligt att de blir östgötar för att klubben under de senaste åren byggt upp någonting bra. Det har tjatats om karaktärer, miljöer och utveckling varje gång en ny spelare presenterats och med facit i hand så verkar det trots allt vara ett koncept som fungerar. För Niclas Eliasson räckte det med två halva säsonger innan Englandsäventyret tog vid.
När Isak Pettersson i vintras presenterades sa Jens Gustafsson att det med stor sannolikhet skulle komma in 3–4 spelare till. Där och då kände nog många att det mest var lugnande ord till supportrar som saknade en ordentlig spets i truppen. Men så blev det januari och med en månad kvar till starten av gruppspelet i Svenska Cupen känns de kalla februarivindarna åtminstone lite mer varma fotbollsmässigt.
Bara för att den här typen av värvningar fungerat förut är det ingenting som säger att det sker automatiskt en gång till. Men det är med en häftig känsla IFK Norrköping kliver in i 2018. En bubblande nyfikenhet över vad det här gänget kan åstadkomma i en stad som de senaste månaderna ifrågasatt fotbollskompetensen hos de som styr. Nog för att europeiska fönstret är öppet ett par veckor till och spelare kommer att ryktas i samtliga väderstreck innan hjärtslagen kan återgå till vilopuls. Men just här och nu tror jag att supportrarna har överseende med det. Det finns en framtid trots allt. Det finns fortfarande ett gäng killar från stan som är beredda att ta sina chanser när de dyker upp.
Det kan vända snabbt. Det kan vända hårt. Nu känns det som att det i alla fall vänt åt rätt håll. Och vändningen kom i alldeles lagom god tid.
/ Jimmy Åkesson
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Alma » Tränare som favoriserar spelare förstår inte ledarskapets fundament: ”Hej, jag heter Alma och jag spelar fotboll i en klubb som har vunnit allsvenskan..”
-
Johan » Tränare som favoriserar spelare förstår inte ledarskapets fundament: ”Riktigt bra artikel och viktigt Mvh Johan Liljeros Holmgren Golfchef & PGA Trä..”
-
Maria Degerlund » Fantastiskt att äntligen få titta på fotboll igen! : ”Min man hade för vana att alltid sms:a och fixa datum med sina gamla vänner inkl..”
-
Vera » SEXTON DRÖMMAR OM EN FINALKVÄLL I MADRID: ”Mitt 20-åriga äktenskap välsignat med fyra barn var på väg att gå sönder efterso..”
-
Tessa » Lycka är när tiden inte existerar: ”om du har problem i ditt äktenskapshem och vill ha en snabb lösning råder jag di..”
Bloggarkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Länkar
Etikettmoln
sladjan osmanagic curt einarsson bosse petersson rasmus boman thorbjörn friberg nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund viking peterson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin samuel abrahamsson lisa ek gunnar persson daniel souza poddrepris rune larsson ingela armbro björn bettner