Nu behöver Stockholm öppna plånboken

Vi har ett antal månader kvar till Allsvenskan drar igång. Det är däremot bara drygt två månader till Svenska Cupen-gruppspelet startar. Endast gruppvinnarna hänger med till kvartsfinal och detta bör vara en titel många är extremt motiverade att vinna. Både på grund av Europaspelet, men också för titeln i sig. Inte minst för Stockholmsklubbarna. Hammarby har aldrig vunnit cupen. Djurgården vann senast 2005 och AIK 2009.

Igår blev det klart att Tesfaldet Tekie och Dino Islamovic spelar i Östersund nästa säsong. Malmö drar i Bachirou och det är förmodligen bara en tidsfråga innan Jordan Larsson tillhör Norrköping. När dessutom nu Elfsborg - och snart Häcken - har klart med huvudtränare kommer även de börja rusta. Det är därför dags för Stockholm att hänga med. Behovet finns.

Vi börjar med Hammarby. Simon Sandberg skrev på förra veckan och det blir ett bra tillskott till försvaret. Sandberg, Fenger och Degerlund bildar en stark konkurrenssituation på mittbackssidan. Behovet är desto större på ytterbackspositionerna. Lovordade Krusnell fick ytterst få minuter i höstas och Solheim håller låg allsvensk nivå. Saevarsson har också lämnat. Minst en, eventuellt två, ytterbackar behövs.

Den individuella kvaliteten fattas inte i Hammarby. För Jansson och Michelsen handlar det om att sätta ramarna. Nästan alla mittfältare är kapabla att spela centralt, frågan är dock vilka som prioriteras. Junior och Andersen är bra, men vid skador är det lite tunt. Hammarby skulle tjäna på att förstärka där. Yttrar finns, även om jag skulle föredra ytterligare en som är skicklig på att utmana. Svendsen kommer att få leda anfallsspelet.

Det är upp till bevis för Michelsen nästa säsong. Jesper Jansson har knappast legat på latsidan, men behovet är fortfarande stort. Hammarby behöver runt tre spelare och flera spelare måste höja nivån. Hur det kollektiva anfallsspelet ska se ut, återstår att se.

Djurgården är de som svävar i störst ovisshet. Engvalls lånetid gick ut, men resten av truppen är fortfarande kvar. Däremot ryktas Magnus Eriksson till MLS och skriver inte Mrabti och Une Larsson nytt kan detta vara sista chansen att få pengar för dem. Bosse Andersson måste göra ett antal stora val.

Djurgården behöver bredda. Europaspel kommer in i bilden nästa säsong och klubben har inte råd att ha ett antal spelare fastklistrade på bänken. Johan Andersson från Sirius kan bli ett alternativ som ytterback. I övrigt kan en ytter behövas, men Bosses fokus lär vara att hitta potentiella startspelare.

Det som är klart, är att en startanfallare behövs. Sedan är allt beroende av vilka som blir kvar. Faktum är dock att Källström, Olsson och Isaksson lär spela karriärens sista säsong 2018 och att en ommöblering kommer krävas om ett år. Bosse måste hitta spelare som kan vara med och bygga Djurgården i ett par säsonger nu.

AIK gjorde tidigt klart med Enoch Kofi Adu. En bra förstärkning och ett tag såg det ut som AIK var mer eller mindre klara. Sedan blev det inget med Obasi - samtidigt som Blomberg lämnade och statusen kring Sundberg lär förbli oklar. Helt plötsligt blev behovet av nya spelare stort.

Panos Dimitriadis kan vara på väg hem. Han är både flexibel och bra. Jag saknar dock, utöver Panos, en startmittfältare och en anfallare. Panos kommer få sina minuter på alla möjliga platser, men någon annan måste fylla hålet efter Blomberg. Jag är inte säker på att Yasin är en långsiktig lösning i den rollen och där måste AIK växla upp om de vill slåss om guldet.

Michelsens smekmånader är över. Hammarby måste leverera. AIK och Djurgården måste göra en stark vinter om de ska kunna avancera - eller ens behålla sina platser. Kapaciteten finns, men det måste göras i tid. Tävlingssäsongen börjar inte i april. Den börjar i februari.

/Marcus Lindén