Större steg till eliten

Jag vet inte riktigt hur man ska summera de senaste månadernas hanterande av svensk fotboll. Om det inte är jämställdhet och lika värde för landslagsspelare så är det ”dålig timing” och ”störningsmoment” när det vankas playoff-matcher.
 
Eller för den delen att ta bort tabeller och inte räkna poäng upp till 13 års ålder för att främja breddfotbollen och ta bort ett tidigt elittänk. Det känns som att ett matt skrattretande är det jag orkar med. Vänta nu. Ärligt talat – det här börjar gå alldeles för långt. Och med det här menar jag att unga spelare vaggas in i en lugn trygghet där de inte får känna på hur det är att förlora. Breddidrotten kommer alltid innebära att det inte finns ett krav på att vinna serier men oavsett nivå så måste du kunna hantera en press om att saker står på spel. Precis som du som spelare måste hantera att du inte alltid får spela. Varför? För att det är så fotbollen fungerar. För att det är så livet fungerar. Om du inte är tillräckligt kvalificerad för ett jobb är det mindre chans att du får det och då får du jobba extra hårt för att nå dit du vill.
 
En kompis till mig spelade bandy på den näst högsta nivån i Sverige när jag träffade honom under gymnasiet. Han höll förvisso till i reservlaget men satt på bänken ett antal matcher i A-laget. En av resorna? Karlstad tur/retur en tisdag, hemma en bit över midnatt och upp till plugget sex timmar senare. Om han gnällde över att inte få speltid? Nej, för han tog det som ett sätt att vara ett steg närmare A-laget – att se hur det går till och fungerar i en elitverksam förening.
 
Enligt SvFF:s tävlingskommittés ordförande Gerhard Sager tappar lagen unga spelare för att de tvingas sitta på bänken vid långa bortamatcher. Han säger att det är ”orimligt”. Vad som är orimligt? Att unga spelare blir inbäddade i bomull och när de väl kravlar sig ur så kommer fallet vara ännu hårdare. Du ska kunna ta att vara en oanvänd avbytare för att det finns spelare som där och då är bättre. Om tanken med fria byten är att fler ska spela – vad är det som säger att en tränare med en skör 1–0-ledning kommer kasta in tre juniorer bara för att hen kan? Oavsett nivå handlar det om att göra det som är bäst för laget.
 
Nerven och inställningen kommer att försvinna. Hur kommer morgondagens spelare se ut om de varken lärt sig att förlora eller hantera en motgång när de kommer upp i seriesystemet? När Superettan, Allsvenskan och högre serier kanske kallar. En spelare som är van kommer inte att lägga ner den energin som krävs för att slå sig in i en startelva. Den spelaren kommer istället ta den bekväma vägen och leta sig till ett annat lag där speltiden är 100% garanterad. Det utvecklar inga elitspelare i längden.
 
I förslaget från Hallands fotbollförbund skrev de att dagens system riskerar att ”yngre spelare får stå tillbaka till förmån för lagets prestation vilken kan innebära att en ung spelare slutar spela fotboll”. Jag vet inte hur cynisk det låter men om en spelare slutar spela fotboll för att det kommer en sportslig motgång så kanske inte den mentala biten finns där. Gräv ner huvudet i sanden och träna på så kommer chansen.
 
Det känns som ett ogenomtänkt skrivbordsbeslut med tanke på hur många som har motsatt sig förslaget. Jag tror att det blir kontraproduktivt. Steget till elitfotbollen kommer bli ännu större när du kanske inte är redo varken fysiskt eller mentalt.
 
Jobba ännu mera på de mentala bitarna med unga spelare och låt dem möta hinder och diskutera tillsammans hur de ska övervinna dem – så kommer det bli en motivation snarare än en återvändsgränd.
 
/ Jimmy Åkesson